FR ET 188s ganska enkel sats, nemligen att den iudelte soldaten lätjas icke i en kasern alla de stunder, da han icke står under gevär, utan arbetar, säsom en annan människa. Arbetet år det, som tämjer människan, bildar henne, visar henne hennes behof af andra och sålunda gör henne fördragsam och bortnöter öfvermod och vålds-lust. Hvad som gjort manga armeer till (icke blott financiella) plagoris för de länder. som anderhållit dem, har varit sysslolösheten, instängningen i kaserner. afsöndrardet tran andra genom slitande af det starka band, som ligger uti gemen-amma sysselsättningar. Härigenom har soldatesken blifvit tiknöjd. slutligen afvog mot det öfriga folket. Det år därtöre en besynnerlighet (hos dem, hos hvilka det icke är något värre) att från allmänna arbeten befria just den värfvade soldaten och därtill använda den ivdelte, som har arbete fullt up för egen räkning. Men det är icke blott från eLnäånna arbeten, som man vill befria honom: det bar blifvit gruudsats att äfven neka honom emskida. Gardisterne i Stockliolm (med undantag af Hårtgardisternasom alltid ansetts vara förnäma och af sitt eget befäl kallas herrar ) bafva hittills brukat på fristunder biträda enskilda med arbete för tillfället: men redan för circa ett år sedan förbjöds det andra gardets soldater att arbeta, och numera har samma förbud drabbat äfven Svea garde. Ingen vill rätt begripa grunden för denna atgärd. ty man sag intet ondt uti, att den enskilde kunde träffa en arbetare till handräckning. och icke ohilligt. att soldaten kunde förtjäna en extra penning emellan åt. Den enda olägenheten man kan tänka sig af detta soldatens sysselsättande hos stad-boarne. vore, att han möjligen kunde förrärfva sig bekantskaper bland dem och komma till dem i förhallanden, som gjorde honom mindre skoningslös och palitlig vid rabulisterier. Han kunde, med ett ord, af dylika bekantskaper och förballanden hindras att. ntan anseende till personen, hugga och sticka blindt i högen. Det finnes iu vissa djur, som instängas tidtals, för att vara så mycket tilltagsnare, då de någon gång släppas ut. Mau vet icke, om detta varit bevekelsegrunden; men det vore åtminstone rationelt. Det är bekant. att Torsslow fått tillstånd att ce sbadespel och redan begynt ge sådana. Sättet, lUsarpå honom lyckats, hvad som misslyckats så manga andraberättas allmänt vara följande. Polisen hade fatt veta hans föresats och upkallade honom, men fick på alla frågor och föreställningar intet annat svar. än att han ämnade spelaoch det pa ingen nunan grund. än att (lagen tillåter det. Mannens bestämda språk gjorde vederbörande alldeles radlösa; Öfverstäthållaren talade vid honom: han fick andiens. Men öfver allt hade han blott det enbla besked att ge, att han Fämnade spela. Da salunda ingen ting var att göra med den envisa människan, anmodades han att genast samma dag ingifva en ansökan, bvarpå resolution skulle mendelas der följande: imedlertid kunde han gårna annoncera sitt spektakel. — Så enkelt skall den saken hafra tillgatt: och han utgör en märkvärdig anvisning, huru det låter sig göra att få rätt hos vår regering. Hvad Hrr Lindeberg. Biom. Berg Xc. förgätves sökte, fick Hr Torslom. just därföre att han — — icke sökte: hade han sökt, så hade han säkert lika väl fatt afslag, som de ofvannämnde. Hans fördelaktigare ställning var, att han hade sin theater i ordning och kunde säga: wu börjar jagi; men deremot de andre ville påtänka att skaffa sig en theater först da. när de erhaltit tillstandet, När en af dem kom från statsexpeditionen med sin afslags-resolution. behötde man ej frukta att se publiken börja handgemång med polisbetjäningen: men om Hr T. annancerat ett spektakel nian tillstand, så hade man nödgats disända polis, för att hindra uppförandet. d. ve. s. bortköra publiken. Denna, hos hvilken förbudet är impopulärt. men Hr T. populär. hade möjligen kunnat komma att nappas med polisen: och så hade man, ett tu tre, kunnat hafva sig ett riktigt rabulisteri på halsen än en gång. Sadant ville man undvika: eller, med andra ord, man ville Åla paix å tout prix. Något lustläger fans för ogonblicket icke på Ladugårdsgärde: och garnisonen ansägs kanske otillräcklig, — — Så fick Torsslow spela. Uvad är det nn, som gett T. ett sådant mod och gjort vederbörandes mod så litet i denna affår? Ovedersägliven det. att den ene hade rätt och den andre oräått enligt lag. En regering. som kunde och ville lära nagon ting. borde af denna händelse lära, att man aldrig bör vägra, hvad flag tillåter, eme lan man därigenom alltid kommer i en svag position, när det gåller; tv de: är ytterst farligt att visa, att man måste gifva efter, så snart nagon förstar begagna sina fördelar. Fär folket se möjligheten af detta måste. så är man aldrig säker, att det ju icke en annan gång användes, äfvon när lagen och förnuftet är på den vägrandes sida. Styrelser finnas, som hålla emot. äfven då de icke borde. tills de slutliggn icke förmå det, äfven då de borde. De nöta ut sin motståndskraft på sådant, där hon aldrig borde visas: och sedan, når allt motstånd. det nödeändiga med det futtiga, blifeer omöjligt. då skrika de på revolutionära och incendiära läror! — 0 blindhet! o blindhet ! som slutligen kan göra intet, emedan du onödigtvis veJat visa, att du kan göra allt! En tidning har berättat om den skamlösa snålhet, som den förgudade Tagbhoni visade mot alla, af hvilka hon åtnjat tjänster: men berättelsen har intet up-eende vjort, emedan den var uppsatt i en misslyckad humoristisk ton, i ett lågt pagliazzo