Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1841, sida 2

I anslagen (det är sadana som måste bero af pris ge. Så berättas, att en betydlig skuldsumma finnes qvar för Lejonbackens ombyggande vid Kongl. Slottet. och inom Krigs-sörvaltningen lärer en hel hop anmärkningar vankas. Detta allt kan vara af mer eller mindre vigt; ty man behöfver blott skäda liquiden emellan Statsoch Riksgäldskontoren för 18389 års Öfverskott, för att kunna inse till hvad höjd missbruken och misshushallningen inom vär administration stigit. Deraf visar sig nemligen, att af de 757.000 Rdr, som Nationer i skatter erlagt för det aret, utöfver behofvet för de, efter Reikets Ständer faststållda Stat, påräknade Stats Utgifter, endast 280.000 Rdr aflemnas till Rikets Ständers Riksgäld--Contor, oeh att Stats-Contoret såsom brister i förslags anslagen upptagit icke mindre än 404,300: Rdr. Då det besinnas, att Rikets Ständer vid 1834 å;s riksdag beräknat behofven med allt billigt afseende på hvad de visat sig per medium vara under de föregående åren, hvilka som man minnes, voro rätt härda år, samt att de såkallade förslags förändringar och tillfällige omständigheter) hufvudsdakligen utgöras af provianteringsoch fonrageringsutgifter för Armkens och flottans värfvade personal, veuoch ljus-penningar, rese-ersåttvingar, samt fängars skjuts och traktamenter m. fl, och således ej j Å j under ar 183) bordt vara synnerligen hetydligare än förut: så inses nog huru orimligt högt dessa öfverlopps-utgifter hafva uppdrifvits, då de kunna lemna ett sadant resultat. Det visar sig äfven häras. hurn illusorisk beskateningsrätten är, då Regeringen kan anse sig berättigadatt af 800.:.000 Rdr, som, till följd af vart bristfälliga beskattningssått, utöfver Rikets Ständer beräkning upptagits af folket, endast återlemna 200,600 Rdr, utan att göra den ringaste reduction af den personal och det häåstantal, som vålla opåräknade utgifter, eller att utföra de förbättringar i närings-och ordningsförfattningarna samt i fängelse-organisationen, som kunde minska de öfverdrifna kosnaderna för fangvården. om man nu måste antaga, att samma förhållande kommer att fortfara under dessa ären, som för är 1839, så blifva Stats Utgitterna för hvarje år 600.000 Rdr större än Rikets Ständer beviljat, och således på lem år 3 millioner. Då det nu tages i betraktande, att allt hvad som sanns innei Bikgålasoch Statsverken vid 1840 års slut disponerades till extaa anslag, kanaler, och allm. arbeten, m. m.. så synes häraf, att ganska ringa kommer att vid Rikets Ständers sammanträde år 1845 finnes reserveradt, och att således, oaktadt de trå valda Ständens bemödanden vid sista riksdag att hålla emot slöseriet. ganska litet kunna astadkommas för skattebördornas lindring i verkligheten. Det visar sig deraf. att alldrig nagon hjelp för masshushållningen med Statens medel finnes. förr än na tionalrepresentationen blifver helt och hållet vald af Folket, samt med hela kraften af dess allmänna förtroende vågar söra slut på alla konsiderationer, bestämmer det högsta hvartill något anslag får utgå. samt förmår de ansvarige ministrarne, att ovillkorligen inskränka Stats-utgifterna inom de beviljade anslagen. Man kan emellertid nu lått göra sig en föreställning, huru det skulle hafva sett ut, efter är 1839, om ej pluraliteten at Borgareoch Bonde-Stånden blifvit valde i den anda, som skett, utan de sig så kallande ÄNjale fatt öfvervigten. Hade ej genom dessa Stånds försigtighet. skatterna direkte blifvit nedsatte, och anslagen derefter inskränkte, skulle vi, efter hvad nu visar sig i 1839 års liquid, säkert haft omkring 134 million större Statsutgifter årligen, och det under djupa freden och på en tids. da reformer i vår inre förvaltning så väl kunde lata sig utlöra. Huru vigtigt är det då icke, att nationen med allt möjligt allvar, i tid och med ihärdighet, bemödar sig, att vid nästblifvande riksmöte finna: representerad afpålitlige, kunnige och för spar(samhet ifrande ombud. Det allmänna välståndet skall eljest ohjelpligen komma att undertryckas, och att uppoffras för de enskilta interessena, som draga fördel af en svag regering, en öfverdrifven Stats-Iyx. och en oordentlig, okortrollerad administration. Med södra posten i dag har underrättelse hitkommif, att Baron Ludv. Johansson Boye aflidit. Pa sätt jag i mitt sista yttrat, kan detta likväl numera icke anses hufvudsakligen inverka på Lagberedningens resultater, om det än skulle lätta dess komplettering. Hår räder i detta ögonblick en ovanlig brist på nyheter. De sista konseljernas resultater äro ännu icke kände: måhända derföre, att ingenting väsendtligt blifvit beslutadt. I Norge lärer regeringen ämna vidtaga en åtgärd, som förtjenar stor uppmärksamhet, nemligen, att låta trycka sina propositioner till Storthinget, innan de aflemnas. Detta kommer att underlätta behandlingen ansenligt, och förtjenade i synnerhet loford, om det skedde här hos oss, der Rikets Ständer vanligen allt för länge fått vänta på desamma. KKR