Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1841, sida 1

kan man ej tänka sig hos den ofullkomliga menskligheten; och, om man också finner publicisterna rerka obetydligt, så är det dock säkert, att det; atom dem, skulle stå ännu sämre till i samhället än det beklagligtvis gör. Att styrelseu och dess koryfser klaga öfver publleisterna år dock mindre underligt; ty, dels äro de mest blottstälda för deras tadel, dels har man vål aldring sett såmre, ån dem de hafva i sin sold. Dock, vi hafva, vid tankan på Publicistförfattarens skefheter, förts längre än vi ämnade; hans betraktelse skulle egentligen blott tjena oss till folie för en annan vida vigtigare: Om Sverge verkligen har Konstitution och Konstitutionell regering, i trots af allt hvad som skrytes dermed? Afgörandet af denna fråga synes oss af högsta vigt för hela vårt fosterlands framtid; ty visar det sig, att vi ej hafva det prisvärda, hvarmed vi dock så gerna vilja stoltsera, så böra vi inse, att vi I:o ej böra åberopa det, ej stödja oss derpå, förr än vi förvärfvat det, och 2io att vi böra göra allt, för att ernå det. Och skulle ej redan bris fälligheten i vår publicitet vara ett stort bevis på bristen af Konstitution och konstitutionell regering, i dessa benämningarnas rätta mening? Första vilkoret i en stat, der folket, om också ej har högsta makten, — ehuru det väl vore förnuftsenligast, — men dock säges skola dela den, är väl, att det äger kännedom om allt hvad som förefaller der, och den nödvändiga följden deraf blir oinskränkt offentlighet. Ja, sjelfva förhemligandet af vissa diplomatiska åtgärder är, nu för tiden, öfverflödigt; ty 1:o skymtar något deraf ändå alltid fram, och förrillar och skadar måhända mer, genom den skefva dager, som derigenom faller derpå, än om det lades öppet i dagsljuset, och 2:o blir dets som ej tåldetta, alltid slutligen skadligast för de handlande sjelfve. Huru går det deremot till hos oss? Allt hvad som möjligtvis kan undandragas åfven den i lagen bestämda granskningen af folkets ombud, det tndandhålles per fas et nefas derifrån: t. e. Gamla Passerolancemedlen. och ingen kassa får, för det löpande året, inrenteras. Det torde ännu vara i friskt minne, hurn räkenskaperna för de förflutna åren funnos utskurna ur böckerna, då revislonen af Passevolance-medlen skulle börjas. Hvad skall man tänka om sådant? De måtte hafva innehållit mycket fula saker. Och då i år, de tre enda bland Ständernas revisorer, som kuuna få namn af folkets ombud, yrka revision af gamla passerolance-medlen, till följe af Riks. Ständ:s beslut, så kryper man bakom en dato för att undgå den. Hvartill tjenar, vid dylika förhållanden, all revision? Den blir ju en verklig löjlighet. Och våra riksdagar sedan, som borde kontrollera ej allenast det materiella, utan äfven det moraliska af regeringen; hvad uträtta de och hvad kunna de uträtta i sitt närvarande skick? — Genom splittringen i representationens intressen och uteslutande af måhända de största kapaciteter, tillfölje af våra förnuftsvidriga vallagar, är den endast en lekboll i styrelsens händer: ty ehuru litet den eljest tycks förstå af styrelsekonsten, den gamla regeln: divide et impera, synes den ganska väl liafra fattat. Hvad blir följden deraf? Jo, att den ofta lyckas att vända de såkallade ständernas — bestående till nära nog tre fjerdedelar utaf af styrelsen beroende medlemmar — beslut efter sina önskningar, och då har den segera vunnen, och synesendast utföra folkets beslut, då den, i sjelfva verket, blott tjenar sitt eget skenbara intresse; — ty dess sanna intresse kan ej vara annat än ett med folkets, — men om Ständerna, såsom vid senaste riksdag. visa ringaste energi eller sjelfståndighet, och ej gå in på allt hvad som föreslås, då — frågar styrelsen alls inte derefter, utan gör åndå, ansvarslöst. allt hvad den vill., Vi hafva färska exempel: Anslaget till gardena. Ofverkommendanten i Stockholm, Hartmansdorff och Grip; bibehållandet af gamla kannerymdsberäkningen vid bränvinsbrännings afgifteu, behaudlingen af Lagberedningen, till deltagande hvari man åter. genom stora löften, uppgräft en mumie, Hr Theorell, och förmått en temligen nykläckt jurist Hr Spens ); samt senast afslåendet af hvarje åtgärd vid lagstiftningen för privat-bankerne. på grund deraf, att förslaget ej hanu inkomma under ständernas sammanvaro. Man har ju nu tid nog dertill, till deras nästa sammankomst. Men medgifvom också, att denna och många andra vigtiga frågor, af dem försummades för smågräls skuld; något krypbål för sin afvoghet mot reformer, hade regeringen nog ändå funnit, nvarpå mångfaldiga exempel stundligen läggas i dagen, likasom derpå, att den, opåtalt, gör hvad den behagar. Det anförda torde dock vara nog för att bekräfta detta vårt påstående; ty hvad ansvarslösheten ) Vi undra dock om den förre, vid närmare eftertanka, verkligen tror sig vändigt kröna sitt fordom rättvist vunna, den senare, grunda sitt. ännu temligen vacklande, juridiska rykte, genom att ställa