W — för fliten och spekulationen, att bringa allt i olag och oordning. Vi vilje derföre här. blott yttra: att det aldrig varit ifrågasatt, att Sverige skulle blifva öppnadt för alla verldens spridda Judar, och att eliuru visserligen det lojala nitet vill fiamställa Sverige såsom det lyckligaste land i verlden, och det, som åger den gudomligaste styrelse, m. m., torde det dock omöjligen kunna i Judarnas tanka blifva det land. der Moses utlofvat dem, att åter samlas, och blifva lyckligare och talrikare än deras förfåder. Vi tro fullt och fast, att om ock en ny Rudbeck skulle uppstå och bevisa att Paradiset varit beläget i Sverige, eller en annan Pehr Tham försäkra oss, att Eva badat sig i Hornborga-sjöns vågor, skulle ingen Jude i verlden kunna öfvertygas, att han för framtiden här hade att finna Canaans land; och hela den delen af Rikets Ständers skrifvelse, som rörer fragan om rättigheten elier behofvet. att afbälla Jädastammen ifran Svenska området, må således anses säsom ett ötverflödigt arbete. : : Då det i skrifvelser vidare säges; att den Judiska solkstammen i århundraden visat, att varken ntes!utandet ifrån samhället eller besiljandet a fullkomlig medborgerlig jemnolikbet förmatt iniörlifva dess medlemmar med andra folkslag, och 4 natt således den tidpunkt synes afiägsen, då den skall upphöra, att ide länder der en större månad nedsätter sig, bilda, såsom hittills, en Stat i Staten, kuuna vi ej annat än beklaga, att Sverges lagstittare änna isår tid visa så ringa förmåga, att skilja emellan orsak Å Urserkan, samt att på samina gång en så falsk slutkonst och ett så ,våustäldt förnekande af erfarenhetens läror, kunnat aådagaläggas al dem. Det synes oss lätt sattligt, att der Åuteslutandet från sambället för Judarna äger rum; maste just denna våldshandling medföra det slags onda, som Rikets Ständer här afse; och frågan blifver da: om eji den mon; som detta uteslutande blitvit modlisieradt. erfarenheten visat, att det onda förminsdars? Har väl Frankrike, Belgien, England, största delen af Tyska Staterna, Danmarks Sverige, m. J. länder, der uteslutandet under tidernes lopp blifvit alltmer upphäft, och Judarna etterhand kommit i åtujutande icke endast af borger iga näringsoch handelsrätticheter, nan äfven. i semiiga. af snart sagdt a stats-borgerliga sadana: bar väll frage vi. dessa länder och deras folk funnit sig lida deraf? eller hafva icke de der lefsande Judar, i samma mon förföljeler emot dem upphört och deras ställning blifvit tryggad, deras menskliga rättigheter erkända, deras deltagande i medborgerliga skyldigbeter ocli råttigheter tillåtet, visat sig med stora steg framgå på bildningens, sedlighetens och fosterlandskärlekens bana? Skulle vi behöfva i detta afsecude aberopa nagon annan erfarenhet, än den vi äga innom oss sjel ve, der säkert de flesta äldre personer skola erkänna, att i samma mon fördommarne mot Judarna mildrats, deras sammanlefnad med de kristne utvidgat sig, deras deltagande i fabrikers anläggning och skötsel erbjudit eut medel för dem, att mildra de svårigheter man uppställt för deras ingående i handtverk, emheten och andra befattningar, i samma mon har man sett dem utbilda och förkofra sig sjelfve samt blifra nyttige medlemmar för Staten och för de orter och Menig: heter ibland hvilka de lefvat och verkat. Vi fråga, i detta afseende, om ej det är sanningsenligt. att arbetsfalket vid de af Judar dritne fabriber, befunnit sig nöjdt och belåtet; om ej i allmänhet de, som tjenat hos judiska familjer funnit sig lika väl behandlade, som hos andra husbönder; om ej i denna stund folket på de landtegendomar, som ägas af Judar, finna sig i bättre vilkor är törut; och om. i de få handtverk, som till följd af flerfalldiga hinder, kunnat drifvas af Judar, arbelarne icke like gerna söka dem, som audra mästare eller förläggare? Vi fråge, om ej den enskilta välgörenheten visat sig lika stor hos Judarna, som hos andra religionssekter, och större i samma mon de funnit sig mera fästade vid landet eller de orter der de vunnit trefnad och säkerhet, oaktadt nnderhållet af deras egne fattige ensamt åliggat dem, under det att de med betydliga belopp måste bidraga till de kristne församlingarnes fattig tinderhåll? ooh har man ej sett dem skynda att afhjelra ögonblicklig nöd eller tillfälliga olyckor, äfren lå Judarnas inskränkning till blott några få städer i riket gjordt de lidande orterna eller menigheserna änun mera fremmande för dem? Med ett ord: vi yttre oförställdt den mening, att de. i fråga om sedlighet, ordning och medborglighet, visat ig lika förtjente af fosterlandet. som mängden al dess kristna betolkning; och vi tro. att ingen skall kunna besla Oss; att hafra häri yttrat något osannt eller öfverdrifset. Må man ej häremot invända, att enskilta exempel på oåädlare känslor och motiver kunnat finnas. Vi nödgas fästa unomärksamheten dara A— 0 — d