Några ord ang. den återväckta frågan om Mosaiske trosbekännares rättigheter och skyldigheter. i hafva meddelat våre läsare den skrifvelse hvari Rikets Ständer hos Konungen anmält deras anhållan: att tillampningen af de under år 1838 i afseende på Mosaiske trosbekännare utfärdade författniugar måtte inställas, samt Reglementet af d. 27 Maj 1782 med deruti för år 1838 gjorda ändringar och tillägg, åter för de redan i riket med behörigt tillstånd varande Judar i kraft och verkan inträda, intilldess en ny, fullständig och ändamålsenlig författning i afsecende på Judarnas såväl borgerliga som religiösa förhållanden, kan vara utarbetad och af Rikets Ständer, så vidt på dem ankommer, godkänd. Det torde nu således vara lämpligt, att yttra våra tankar derom; och i ett ögonblick då denna angelägenhet år lemnad till Svenska embetsmyndigheters utlåtanden, att derefter föreläggas i Regeringen tilF Konnogens afgörande. synes det oss en pligt att göra det, med all den sjeltstäånaighet och fördomsfrihet som anstår tidehvarfret och nationen. Vi känaa rätt väl. att personliga och kläss-interessen finnas, hvilka anse allantridening af Judarnes borgerliga rättigheter skadliga för sig, och derföre med bitterhet bestrida hvarje sådan. Vi hafva äfven kännedom om alla de invändningar, som göras emot de naturliga anspråken at Mosaiske trösbekännare. att i fråga om Statsborgerliga rättigheter biifva försatte i likhet med alla andra re igionssekI ter. som hylla med Kristna lran stikartade märalag, och som ej dyrka afgudar eller genom sina reIxisusbruk väcka allmän förargelse. Men vi väga åppet förklara: att vi anse dessa enskilta och klassinteressen icke endast ensidiga, utan rent af omenskliga och att vägrandet af sådana medborgerliga råtvicheter, som, med afseende på olika relgion, kunna itrågakomma att medgifvas Judar, är i vår tanka ua illa förnådd politixk. till skada för vårt eget sambäålle, under det att derna vägrar fortfarande är ett hinder för den mi ai A förädling hos dessa, hylken egentligen utgör den högsta garuntien för, I a. SkbCÅA biluk en Stat i Staten, eller hysa sienmnsnat till de Kristna folk, ibland hvilka de vistas, samt dessas lagar, institutioner. m. m. I Vi vilje nårmare utvekla denna vår öfvertygelses grunder; men följa dervid heldst den ordning som å eu granskuing af Rikets Ständers skrifvelse förani l leder. Den är ej olämplig för att på samma gäng i I I uppställa en vederläggning af de allmänna och de speciella betänkligheterna vid den så kallade Judeemancipationen. I Rikets Stånders skrifvelse börjar med ett åberoi pande af Statens rättighet att ifrån sitt område afhålla vissa främmande stammar eller individer. Denna säges vara i serskilda lagstiftningar erkänd, och icke i det Judiska folkets egna lagar förnekad. Det må så vara. En utredning af de så kallade rättsgrunder, på hvilka denna satts egentligen stödjer sig, skulle öfverskrida en tidnings-artikels ser af mensklighetens mer eller mindre naturliga I omfång och leda oss in i alltför djupa betraktelI belägenhet. Vi veta rätt väl, att under närvarande förhållanden, man förgäfves skulle yrka möjligheten af en alldeles fri inoch utflyttning uti våra Enropeiska samhällen. der så mycket är beroende af tvångs-ordringar. Vi känne, att våra styrelser och myndigheter, ifrån de högsta till de sfågsta, skulle blifva alldeles hufvudyra, om vi upnställde de enkla grunder, hvarpå en sådan frihet kunde hvila, och genom hvilkas tillämpning samhällena såkert skulle befinna sig långt bättre, än genom de af nåden beroende, nu stadgade lagar för inoch utflyttningar. Vi inse, att det vore utan ändamål att visa dem våra ouppodlade fält, våra i somliga orter på roten rutnande skogar, våra obegagnade vattenfall, våra vattensjuka vidsträckta trakter, o. s. v., samt att fråga dem, om de ej måste medgifva, att det blott är en ökad befolknings arbetande händer, och en fullkomligare bildnings industri och omtanka, som fattas, för att afhjelpa dessa brister, sprida odling, nåringslif och rikedom i landet samt sätta befolkningen i tillfälle att arbeta med mera kraft och framgång för sitt välstånd och sin trenad! Det år oss rätt väl bekant, att oaktadt det solklara i anldningarna till vår industris ringa utveckling och värt lands fattigdom. man skulle endast framställa för oss en hop invädningar emot jordend delning och afsöndring, emot näringssilbeten, handeln, främlingars medborgare-rätt, m. m., hvilka alla ytterst hvila på egennyttans krassa läror, men skyddas och underhållas åf en okunnig och småsinnad förvaltnings fixa begrepp om den så kallade dlagliga ordningen, fastån ingenting kan vara mera egnadt. än iust a. missför-.