Från Hed:s Korrespondent. Stockholm, d. 19 October. Fiågan om Spanmal-inllen är då, efter tre och en half månads besinnande, ändtligen af Regeringen afgjord! Det synes, som så lang tid icke bordt erfodras, för att komma ut med en förordning, hvilken i sak icke innehaller annat, än hvad Rikets Sränder beslutat och Regeringen, vid öfverlemnadet af den Komitter förslag. som hon sjelf utvalt, älren sjelf ansett länpligt. Men det är väl dessa skrufvade ordvändningar. för att undvika omnämna 1834 års rihs a sbe-lut. hvilket redan yrkade hvad nu så sent bifalles. för att gifva hela åtgärden ett utseende at regeriugs-Omsorg, samt för att reservera Konungamakten dess prerogativ, att höja Spanmalstullen, som kostat så många rakor och vedermödor. Det blir emedlertid alltid högst anmärkningsvärdt. att ett, på enskilta välfärden så mycket ingripande, beslut, så länge uttänje-, och att tullbestöänemelen först meddelas i medio October, för att redan blifva gållande från d. 1 November; ty på sädant sätt kunna blott de handlande, som haft tidiga och säkra underrättelser om hvad Regeringen ämnade göra, i är begagna seglations-perioden; de öfrige måste afstå att tänka derpå. Och då man vet huru Srag i synnerhet rägskörden varit i Ryssland och Pohlen, är det ej att påräkna någon synnerlig tillgång på såren. Det Wingards-Muntheska systemet synes således vara temligen likt det Skogmanska deri, att förordningarne icke så mycket göras för allmän nytia, som för enskiltas hugnad och belåtenhet. För att få slut på det ofoget i vårt kära fädernesland, torde fordras mycket : ty så länge ekonomiska lagstittningen beror af en centraliserad regerings-makt. äro frestelserna för stora. Emedlertid får man väl vara nöjd, att äga Konungalöstet. att den af Rikets Ständer stadgade tullen skall förblifva orubbad i tre år, eharu R. St:r trodde sig böra begära en sådan försäkran för 5 år, på det erfarenhet skulle kunna vinnas. Alt antyder, att höstsädet omöjligen kan lemna tillfreds stållande resultater nåsta år: dels emedan ut-ådet varit ringare och at sämre beskaffenhet dessa senare ären, dels för det ofördelaktiga vädret. m. m., och det är saledes sannolikt, att de kapitaler, som rigtas till spanmålshandel, nog komma att gifva vinst. Att deras rigtning till denna väg torde vålla kapitalbrist på andra, kan ej hjelpas; men äfren denna olägenhet blefre mindre kännbar, om blott agstifiningen för bankvåsendet blifvit bättre ordnad. Regeringens beslut, i anledning af R. St. förslag i denna del, later sig icke försvaras. onktadt visserligen förstaget hade stora brister; hvad som dock i detta asscende är mest klanderrärdt, det är, att ej Eeceringen bestämdt förklarat sig villig, att