in en, i alla afseenden utlefvad gubbe, i ett råd f lagstiftare, hvars friska ande bör hafva kraft att enöomääkta århundraden. Da anse vi Herr Nerman ock otvifrelaktigt ega större skicklighet till det igtiga värfvet, det beror blott derpå huru den nrändes. Det torde dock vara säkert, att hvilken f dessa, som kommer in i lagkommit!6en, sä skrämner han bort hvarje sann förtjenst, hvarje redlig ilja, och då blir ingen annan utväg, än att stänerne härnäst sjelfva välja ledamöterne af lagkomnitten. I frågan om Sundska Tullen hafva Ständerne föräkrat regeringen om allt det stöd, som star i deas förmåga. Fa nu se, brad resultat de började örhandlingarne deröfver komma att gifva. Mycket rågar man dock, tilifölje af våra diplomaters sorlom ådagalagda förmåga, ej vänta sig. Aumärkningsvärdt är, att ingen af våra i Danmark stationeråde diplomater ansägs passande dertill. De borle dock väl bäst hafva känt till ställningar och förhållanden. Men så är det alltid, åratal uppbära endel våra tjenstemän dryga löner, så godt som för intet, och när det gäller, förordnas andra till utöfvande af hvad som borde åligga de förra. Så se vi extra domare förordnas, så snart ett vigtigt mål kommer i fråga, så skickas extra bud till länen, för att lemna rapporter, dem landshöfdingen opåmint borde inskicka m. m. Det vore intressant att veta orsaken till dylika företeelser, antingen den ligger i verklig odaglighet hos de ord. tjenstemännen — och hvarför tillsättas de da, eller afssättas. de ej? — eller i grundlöst misstroende , . eler i driften att utvidga till-ridare-tillförodnande-gadtyckssystemet så landt som möjligt, för att Åmtva så mänga som möjligt fill sin disposition Riksens Ständer hafva äfven begärt revision och reform af åtskilliga, till den inre styrelsen hörande ämnen. såsom befordringslagarne till civila embeten och tjenster. Bland flera dylika föremal, torde detia vara ett af de vigtigaste, då man betraktar det sått, på hvilket befordringar i dessa vägar pu merendels ske, antingen af bristande bestämdhet i lagarne dertör, eller i rak strid dermed. Huru förbigås ej dagligen de tydligaste förtjenster. för personer, som oftast ej ens höra till facket eller kunna ha ringaste kännedom derom, såsom da militärer förordnas till civila embeten. alldeles främmande för deras sordna tjenstgöring, eller då tjenstfärdiga ynglingar föredragas framför tjenstersarna, bepröfrade män. IIurn ackorderas ej mer eller mindre öppet om högre och lägre tjenster, och verkligen löjligt är det att se, att den förordning, som 1831 utfärdades mot Landshöfdingeoch andra civila tjenst-ackorder, nu först skall bevakas till efterlefhad, såsom en följd af Å. S:s påminnelser, alldeles, som om det vore nog att endast utfärda lagar, utan att fraga efter deras etterlefnad. Få nu se, om dessa R. S:s billiga och rättmätiga fordringar komma att ha någon verkan: vi frukta det nästan, heldst då vi se huru deras rättigheter att beståmma statens inkomster och utgifter hånas den ena gängen efter den andra, likasom det ej funnes någon ansvarighet hvarken för Gud eller menni-kor; och hvad den senare betråftar, är den, vid våra institutioner också så godt som ingen. Samma gäckeri äger, som vi redan nämt. rum med de flesta val, som, enligt lag verkställas, och förslag, som upprättas af behöriga auktoriteter. Intet afseende fästes derpå, utan nästan endast på de ansökningar som göras på smygvägars det är i högsta grad nedslående både för nation och tjenstsökande, och om medel ej snart vidtages deremot, skola vi inom kort se allt bero på nyck och godtycke, värre än i rent despotiska stater, der regeringen dock anser sig ha någon moralisk ansvarighet; i en pseudo — konstitutionell deremot. som vär, sker allt under konstitutionens vidsträckta, tjocka täcke, nästan oåtkomligt för moralisk, som för juridisk anssarighet. Tiden skall dock Afven sönderslita detta lapptäcke, och sanningens spegel outplänligt visa de fläckar, som de, derunder dolda, aktörerne åsamkat sig: träffade af dess strålar. skola de då falla till stoft likt förvittrade skeletter Revisionen af de akademiska institutionerna har äf-, ven blifvit yrkad, och hurn nödvändig denna är, äl redan länge ådagaladt, samt senast af Prof. Hagberg i dess kraftfulla framställning i akademiska konsisto rium i L.änd. Vetenskapen kan ju ej annat än qväf vas af sådana impedimenta, som han der förevisar Följden deraf har också länge varit märkbar i d många afseenden, hvari vära akademier stå efter ut låndska. Mätte detta kraftfullt behjertas; på det åt minstone ingenting yttre måtte ligga i vågen för ut vecklingen af statens andiga lif, om också ej särdele göres till dess inre befordrande! Den begärda förenklingen af armeens beklädnad lå rer vål, tills vidare, förblifva en from Önskan; ma synes tro att modet ligger i arlekins-drägten. At det ibland sitter i byxorna tro vi gerna. Ute är , afCfrino. som ålven ständern I i — — — 4 DAT 22: —