Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1841, sida 3

Replik. Ehuru det strider mot min grundsatts, att taga notis af en anonym eller psendonym Antagonist, likasom jag sjelf alldrig uppträder utan antingen under mitt fulla namn, eller, der jag kan antaga detta såsom bekant, Initialerne till detsamma, så har jag dock i detta konkreta fall, föranledt af mitt poem i denna tidnings N:o 106, trott mig böra, på grund af qvasiAntagonistens humana framställningstorm, afvika ifrån reglen. Jag skulle likväl icke ansett det nödvändigt, att ytterligare orda om Åuden och den Christne,; som svar på Inseratet i förra N:o, om icke Fört. deri kallat förklaringen i min sednare annons något sväfvande. Ati han hatt något skäl att epithetisera framställningen i sjelfva pomet såsom sräfvande, har jag till en del medgifvit. Jag fann mig derföre också befogad, att i mitt sednare Inserat upplysa allmänheten om, buru jag i bufvudsaken önskade grundtanken i potmet, såsom öfverensstämmande med min id, uppfattad, i det jag på samma gång ville adagalägga. äfven i formen af min sörklaring, det jag icke tillhör ngenus irritabile vatun, men gerna öppet och frivilligt tillstar de brister, till hvilka jag möjligen gjort mig skyldig. Men — icke hade jag väntat, att förkelaringen, så kort den ån var, skulle ansetts otillfredsställande, så mycket mindre, som densamma, innan den blef publicerad, fullt approperades af en man, hvars namn grannlagenheten förbjuder mig nämna, men som, om jag nämnde honom, utan tvifvel skulle anses och erkännas som den kompetentaste domare bland alla Christne i Götheborg. Att ofvannämmde min förklaring emedlertid icke varit det för några bland dessa, ser jag af Ptt ord itran de i förra N:o undertecknade; något, som jag beklagar, men icke kan ändra. Hvad för öfrigt min ställning såsom ungdomslärare angår, så kan jag lugna Ret. med den försäkran, att jag, äfven om jag litvades af de krassaste religiöse åsigter — hvilket Gudi lof docic ingalunda är händelsen — aldrig skulle lata dessa influera på min undervisning i — TYSKA SPRAKET, eller DESS LITTERATUR. JULIN-FABRICIUS.