Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 september 1841, sida 2

sistnämnde summa for någon af Borgerskapet, med inktagande deraf att; om den röstades sammanskott lemnade slutberäkning i skillingar, hvarje fulla 24 sk. beräknades till en Rdr, men allt under 24 sk. uteslötes, i de fall då sammanskotsloppet för någon röstande öfrersköte 100 Rdr. Göthelorgs Borgerskap hördes vid allmän Rådstuga d. 6 Febr. sistl. är öfver nämnde ansökning, dervid af Borgerskapet Ett Hlundrade Attatioen personer deruti instämde, hvarefter stadens Åligistrat uti underdanigt utlatande af d. 12 derpåföljaude Mars yttrade sig anse det vara billigt och tjenligt att den princip, som ligger till grund för beräkningen af rösterne via ifrågararunde val isin Tillämpning förmedlas på sätt sökanderne i underdånighet föreslagit; likväl borde. efter Magistratens tanka, den föreslagna progressiva beräkningen från högre till lägre Riksddaalerstal af skatternas röstvärde iakttagas jemväl för skattebelopp under ett hundrade till tio Rdr; dock hemställde Magistraten dels buruvida, med särskildt undantag för Götheborg, förändradt röstberäkningssått derståädes kunde pabjudas annorlunda, än genom förändring i vederbörlig ordning af omförmälde Kgl. Resolution och Försattningars, som tjera till efterrättelse för alla städer i Riket, dels i fråga om Riksdagsmannaval hururida en sådan sörändring, som här blifvit åäskad. kunde tillvågabringa utan genom grundlagsenlig ändring af 14 8 Riksdags-Ordningen. Uti infordradt och d. 18 Maj 1840 afgifvit underd. utl. har Landshöfdinge-Embetet i Götheborgs län, på den grund att de fleste af Borgerskapet förenat sig med Sökanderne, tillstyrkt Nadigt bifall å desses underdäniga förslag, så framt K. M. icke skulle i Nåder finna de af Magistraten anförda omständigheter utgöra hinder emot den ilragaställde tförändringen. Vid föredragningen häraf har K. M. funnit, att euär uti 2:a punkten 3:e momentet 14 R. 0. stadgas, att, då val till Rik dagsmän förrättas af Borgerskapet samfäldt och icke af Elcktorer. beräknas rösterne efter hvad hvar och en af de völjjande till staden skattar, och fråga icke blifvit väckt om ändring at det i Götheborg hittills öfliga valsätt af Borgerskapet samsäldi, den nu gjorda underdaniga anhällan om saställande at en annan grund för röstberäkning vid Riksdagsmannavalån etter förhallande af skatten till staden, såsom i större eller mindre mån åäsyftande rubbning i ofvanberörde Grundlagsstadganden. icke kan bisallas; Och har Reg. ej heller funnit lämpligt, att i afseende å val till Magistratspersoner sörskilt för Götheborg göra undantag från de föreskrifter, som derom för städerna i allmänhet utom hufvudstaden äro genom Förordningen d. 23 Aug. 1731, Kongl. Förklaringen d. 5 Juni 1739 och Förordningen d. 12 Oct. 1743 meddelade. Vi yttrade i går, att vi ägde åtskilliga dnbier, huruvida det åberopade stadgandet i grundlagen lade något hinder mot den sökta förbättringen i det ifrågav. absurda valsättet och se här skälen till dessa dubier: 3 mom. 14 R. O. stadgar uttryckligen, att uti det å hvarje ort hittills åäftiga valsätt (vid så kallade Ritesdagsmanaval) ändring kan äga rum, enär antingen någon stads samtlige valberättigade innevånare, eller ock en eller flera klasser bland dem, hos Konungen anhålla om stadfästelse af en ny valordning för staden, och Konungen, efter vederbörandes hörande, finner skäl att härtill samtycka. Således fanns häruti intet hinder för ändring, om Konungen velat dertill samtycka. : Uti efterföljande period af nämnde 14 8 stadgas emellertid såsom allmän grund för röstberyäkningen, att då valen förrättas af Borgerskapet samfäldt och icke af elektorer. rösterna beråknas efter hvad hvar och en af de våljande till staden skatta. Nu pastås uti den Kongl. Resolutionen, uti den af Götheborgs stad äskade ändring i valsättet skulle strida mot en sådan grund, och det är detta vi bestride. Götheborgs stad har nemligen icke begärt, att röstberäkningen skulle stå i förhållande till de röstandes untal, utan tvertom ansett den fortfarande böra beräknas efter förmögenhetsafgiften eller efter hrad hvar och en af de väljande skattar till staden. Hela skillnaden är den, att en billig progression i röstetalet skulle komma att stadgas, hvilken förmedlar den nuvarande orättvisa öfver vigten hos några få högt uppskattade individer; hvaremot fråga aldrig var väckt derom, att ju icke, på sätt 14 8. 3 mom. . O. förmår, skatten till staden skulle utgöra grunden för beräkningen af rösterna; ty om den som skattar 200 R:dr förnut haft 260 röster, men nu endast skulle erhålla 1530, så har han ju ändock alltid, i ans. till sin högre skatt, högre antal röster än den som skattar 150 R:dr, hvilken t. ex. förut hade 150 Åöster, men nu skulle erhålla endast 125, ja högre än den som skattar 198 Rdr, som icke finge mer än 149 röster. Skatten är ju i båda fallen grunden. Att deremot En som skattar 200 R:dr skall kunna beräkna på ziffran lika mänga röster, som 200 med hvardera en R:dr skatt, torde väl svärligen kunna anses hafva varit grundlagsstiftarens mening ; åtminstone är den icke så bokstafligen uttryckt, att den i något fall kunnat eller bordt hindra Justitie-StatsMinistern att tillstyrka Konungens samtycke till de väljandes egen anhällan att vinna ändring i ett absurdt valsätt eller att få en by valordning stadfästadt. Det enda lagens bokstaf kräfver är, vi upprepe det, att röstberäkningen skall stå i förhållande till (efter) hvad hvar och en skattar, så att den som skattar mer också får i ett visst förhallande större röstetal än den som skattar mindre. Men icke nog med afslaget ä den förändrade röstberåkning vid Rilesdagsmannaval, som kunde undvikas genom att förebära ett hinder i grundlagens