för qvarstadens fastställande, så att en vacker dag kela upplagan torde lossas och utspridas i landene. Det berättas väl, att Kämners-Rättens åtgärd vunnit ogillande af vederbörande, liksom den väckt allmänt förakt hos alla tänkande män. Så säges, att t. ex. en ledamot af de tre röstande reserverat sig; att Justitie Canzleren infordrat handlingarne, o. s. v. Men icke har man, fåtminstone ej ännu, hört något af Justitie Ombudsmannen; och om ock Hr Fredholm handlar, utan stöd af behörig, år han dock påtagligen inspirerad af högre autoritet. Ifrån ett visst håll skall en förmodan hafva utgatt, att Hof-Råtten skulle kunna förmås gilla Hr Fredholms nya method, att spåra ut de sannskyldige spekulanterna på tryckta skrifters utgifvande. Pa detta sätt skulle öppnas ett nytt fält för den accn-atoriska verksamheten. Om man vid detta tillsälle kunde få en jury, som naturligtvis af reu religiositet, förklarade skriften brottslig, kan man nog sedan förmå domarne, att låsa lagen så: att som all föregående granskning af skrift genom Tryckfrihetslagen är upphörd, Missgernings-Balkens Cap. 1 8 4 maste sa förstas, att varning är en onådig omgång och landsförvisningen den lagenliga paföljden. Då vore ju saken klar, och ändamalet vunnet. Visst år det litet betänkligt, att tryckfrihetsförordningen, såsom grundlag, bör efter ordalydelsen tolkas; att denna ordalydelse är sädan, att den icke utspårade Hr Strehlenert år och blir ansvarig utgifvare, och den efterspårade Hr lljerta aldrig kan, numera, anses ansvarig; att Juryn slutligen, icke bar att yttra sig Öfver, om utgifvandet är brottsligt, eller utgifvaren är brottslig, utan om Skriften är brottslig, och att detta mäste förefalla litet underligt, då den fått oantastad finnas i alla länder, samt oanmärkt af Åklagaremakten funnits på tyska språket, i Svenska bokhandeln, under två ärs tid. Men sådana små obetydligheter behöfva just ej hindra våra store Statsmän och rätts-lärde, utan kunna de väl jemnas och planeras. Vi sa väl snart se ett oppslag! Man väntar med otålighet att förnimma huru det gar med Lagberedningens organisation, och med den ifragasatta Komitteen för utarbetande af ett nytt förslag till National-representation. Det lärer vara grundadt, att begge dessa ärenden varit föredragna i Stats-Radet; men det säges nu, att en förändring i de då fattade besluten säkert kommer att ske, och att detta vällat att justeringen fördröjes. F morgon torde det väl afgöras, så vida icke den för Sverige vigtiga lagreformen skall bero af den mer eller mindre sannolikheten, att äfven hindra en sådan i Norge. Då torde väl vederbörande önska, att först se utslaget af valen till Storthinget, hvilka just nu pågå. Det är ej lätt att ännu bedöma hvarthän nämnde val kunna leda. At hvad man redan ser, torde vål kunna slutas, att Storthinget blifver i kraftfull opposition mot den närvarande regeringen: men kommer det äfven att blifra kraftigt reformerande? Kommer det att stödja Svenska nationens allt mer oförställda benägenhet att bringa samhålls institutionerna i begge länderna till mera öfrerensstämmel-e, och att i samma anda utbilda Stat-magternas lagenliga verknigs-kretsar? Se der frågor, som icke lika lätt besvaras, och af dem bero likväl mycket i de begge förenade folkens angelägenheter. KM