Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 september 1841, sida 2

Rättegångsoch Polis-sSaker. Till PolisKammaren i Götheborg! Då efter en 67 årig otillvitlig vandel, då enl. med naturens ordning min lefnads afton tillstundar, jag lifvats af det hopp att med lugn obemärkt kunna tillbringa de få återstående dagar af min icke utan törnen stundom besadda lelnad-bana. da är det vid denna aftons gryning, som jag finner mig öfverraskad af Polisgevald. A. F. Flygares utfärdade kallelse, att vid törelagdt vite, mig vid härr:de Poliskammare inställa, för att genmäla anklagelsen för fylleri å allmän landsväg. Bemälte Flygare har vid sednare rättegångstillfället i följd af mitt gjorda påstående funnit sig föranlåten framställa Polisuppsyningsmannen Olof Anderson säsom angifvare: och Polisbet. Spångberg, ett af den sednares äberopade vittnen, har omsider besegrat framgången af denna emot mig rigtade anställning, då han på sin ed intygat, att jag d. 21 Aug., nästl., vid den på Landeriet Lorentsberg anställda eclairering. befunnit mig vara till den grad af starka drycker öfverlastad, att jag för fylleri kunnat ställas under åtal, och för detta brott lagligen fällas. Det är säledes med anledning af omförmälte omständigheter och förbållanden, som jag, under eget medvetande och egen öfvertygelse om obrottslighet, finner mig föranlåten yrka och anhålla att Kongl. Poliskammaren måtte åt detta polismål egna all den uppmärksamhet, som omständigheterna kunna fordra för iakttagande och bevarande af framtida allmän och personlig säkerhet. År jag skylldig, må jag derföre enl. med lag och författningar straffas; men skulle deremot Poli-uppsyningsmannen Olof Anderrsson blifva lagligen öfverbevisad, att han gjort en falsk angifvelse, och skulle Polisbet. Spangberg blifva försunnen. att efter aflagd vittnesed. han medelst falskt vittnesbörd sökt fälla en Medborgare till ett brott, hyartill denne icke gjort sig skyldig, och således, till hefråmjande af brottsliga afsigter. icke aktat göra sig saker till ett samhålls-friden och personliga säkerhieten ytterst förnärmande brott, då år det icke mera den personliga anlastelsen, som endast kan komma i fråga, det är samnällsfreden och den allmänna Medborgerliga sökerheten. som blifvit våldförd, och det är med sådane förhallanden som jag då af religion och samhällspligter finner mig uppmanad. att i reconventionsväg fullfölja detta mål, med påstående om tillämpning af 1507 ärs Polisförordning 1 Cap. 5 3 mot saväl Polisbetjen