Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 september 1841, sida 1

BERONIUS ETIT —E—8 IrwA Från Red:s Korrespondent. ÅA Stocknotmden 27 Augusti. Åtalet emot öfersättningen af sammandraget utur Stran-ei? arbe2. v.esu Lefverne, är nu begyndt och Boktrycaren L. Hjerta skall i morgon till Domstolen uppsifva utgifvarens namn och vistelseort, eller namnedel. Denna sak kommer att väcka ett större uppseende, än man troligen väntat på det häll, derifran ätalet vrkats: och hvad som i synnerhet stegrar uppmärksamheten, är den blinda ifver. med hvilken vederbörande i den erkebiskopliga tidningen, Biet, söker göra gällande den satsen, att allmänheten icke må läsa, forska och pröfva. hvad som i religionsämnen kan vara af inflytelse på tron och öfvertygelsen, utan att blott den presterliga hierachien, Biskopar och Con-istoriales, skola anses berättigade, att tänka för folket och utminutera, brad de anse tillåtligt att tro och vyttgt att lära. Denna oförstäldt yttrade afsigt, att genom en sådan tryckfrihets-aktion, för alltid söka aslägsna all offentlig discussion öfrer vär religions byggnad, all forskning i dess grundvalar, har uppväckt äfven dem, som eljest med likgiltighet betrakta den skadliva inflytelse, hvilken alltför länge utöfvats af kyrkans så kallade fåder och väktare. Dessa hafva nomliven förstått att åt sg inbräkta en makt, hvilken hvarken vår evangeliska religions-författning eller var protestantiska Stats-författning tillerkänner dem. Genom s S6 Regeringsformen, år forskningens och tänkandets frihet erkänd: och Tryckfrihets-Lagen definierar på det bestämdaste sätt, beskaftenheten af de missbruk af denna frihet. som lagstiftaren förbjudit. Det är icke forskningen i var religionshiSioria. icke omdömet öfver vara religionssatser, icke tviflet om sanningarna eller adagaläggandet af misstag i våra religionsurbunder. som lagstiftaren ansett brottsliga. Det är endast: Förnekelse af en Gud, af ett lif efter detta, och af den rena. evangeiiska Låran. Ingen sådan förnekelse finnes i det åtalade arbetet, hvars syftning just är att utreda, hvad som utgör det rena i vår lära, genom att visa huru allt det, som icke egentligen hörer till hennes rätta våsende, låter förklara sig såsom tillkommet medelst mensklig behandling, eller såsom myth, bild, liknelse, o. s. v. huru man vill kalla det. Jag benämnde vår Statsförfattning protestantisk ; och jag försvarar denna benämning, ty i 16 Reg. Formen låses dessa ord: Konungen må — ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan skydde hvar och en vid en fri utöfning af sin religion, så vidt ban derigenom icke störer samhällets lugn eller allmån förargelse åstadkommer. Då nu protestantismens anda just är, att för alltid protestera emot hvarje magtspråk i tankens verld; då den rena erangeliska lärans hela väsende är, att göra samvetsfriden till mensklighetens ädlaste njutning, och det eviga lifvet till meuniskans högsta mål, då visa: sig, att de jesuitiska småsinnen, hvilka kunnat uppmana åklagare-makten att blanda sig i denna sak, hvarken uppfattat läran eller grundlagen. Ensidigt, i ren päfrisk anda, vilja de inskränka den tankeoch samvete-frihet. hvilken likvål är grundvalen för Svenska folkets personliga och sambällsfrihet. De hafva, oförsigtigare än de måhända ännu sjelfve kunna fatta det, blottat deras envälds-lystna innersta; och ett hycklande yttre skall ej kunna dölja för den oförvillade delen af nationen, att det ej är för Jesu ära, utan för det krassaste presta-välde. som de söka afskräcka allmänheten itran att yrka h varje Christens rätt, att med sig sjelf afvöra om sin tro, för att kunna njuta samvetets lycksaliggörande frid. Icke ett ögonbiick kan den store religions-stiftarens åra eller hans ändamål lida, derigenom, att den tänkande och altmer upplysta menskligheten utsofrar utur sina dogmer och religions bruk, hvad som icke läter förena sig med det förädlade sinnets behof, att tro på sin gudaläras sanning, njuta af dess djupsinta och högsinta anda. Tvärtom, måste han framstå, så mycket interessantare och älskvärdare, i samma mån en rå tids vanställda bilder icke belasta taslan öfver hans handlingar, men upplysning — —— —— — AA A— — O— — —