de skulle vål behöga att lära politik af oss! Blott för det att parlaments valen utfallit på ett visst sätt, anser sig Drottningen nödsakad att ändra sin ministere och sina regeringsprinciper; hon afraktar knappast ett enda beslut af det nya parlamentet, utan är genast sårdig att erkänna, det lion begriper, hvad klockan är slagen. Nej. kär borde hon lära sig, huru sädana saker böra hlandteras. Hon borde studera Minerva och dagens händelser i vårt k. tädernesland: och sedan skulle hon ej mera låta genera sig af den orimliga engelska svagheten att anse sig nödsakad att ställa sig pluralitetens mening till esterrättelse. Hon hade då tså alternativer att välja emellan: I:o att bibehalla sin nu varande ministåre (efter som hontyckes vara så förpickad i den), låta den och dess organer ned-källa det hos representationen öfvervågande partiet, illvilligt eller, nart sagdt, revolut ianärt. och sedan handtera dess beslut så. som de aldrig tunnos till: 2:o att väl, för syns skulll taga sig en ny minstere. men tör öfrigt lörtara alldeles på det beskrifna sättet, erdast med den skillnad. att den nya minvistren inneslötes i samma skål med sfolkombudens pluralitet ochå blefse af en hemlig styrelses organer sika upvahtad med all -köns han och spott och omqväden. Det är verkligen förvånande, att Drottning Victoria eller! hennes gemal eller nagon af hevnes omgisning icke hittat på en så enkel expedient; och vår Herre må veta, hvarifrån de besynnerliga löreställningarne bafra bommit om sky!dixheteu att lyssna till nationenvilja. llärmed ma au vara huru som helst: rv: kunna åtminstone trösta oss med att icke vara underka stade en så orimlig regime, utan sortsarande få hugna oss af den lyckan att icke ligga under majoritetens ensälde (såsom Grasve Björustjerna uttrycker sig). Ett lysande exempel härpa se vi uti det nyss omanerade beslutet om lön åt en öfserkommendant i Stockholm. Ständerne hade fallit på det oradet, att anse denna lön öfverflöuig; men den befanns iche vara sa, vid närmare hesinnande — förmodligen till någon del fran Hr Öfverkommendantens sida, ty ingen han så väl förstå den saken, som hHan —: och lönen anslogs trån någon fond, som lärer finnas för 7otörntsedda militär-behof. Visserligen törefaller detta något för mycket oförklarligt, enär en OÖfverkommendant redan funnits i flera år och således Rartigen kan betraktas såsom ett oförutsedt behof; och wan eger likasom en smula an-prak, att ord och titlar skoia någorlunda tydas efter det begrep. man vanligen dervid tästar. Säledes är det icke troligt. att man velat utan all betänklighet ge namn at Åoförut-edd at en sak, som bevisligen varit i många år förutsedd: detta vore en sorts gäckeri. -om man borde äga att icke vänta. Rent -prak och rent spel bör man förutsätta: och således är all anledning, att någon abbreviation eller miss-skrifning ägt rom, och att medlen verkligen anses sara för oförutsedda riksdagsbeslut om militär-behof. I I I I r Våra liberala blad äro mycket medgörliga och medgifva åtskilligt. bvartill föga anledning finnes. Fålenda eå de in på. att Ständerne voro inkonxeqvente. som afslogo lönen, sadom pension åt f. d. Statssekreterarne Grip och v. Hartmansdorfi, då de beviljade den åt diverse annat tolk: och att regeringen var inkonseqvent, som ansag IIrr G:s och H:s rätt obestridlig. men ändock underkastade frågan Ständernas pröfning. Intetdera sar dock, efter min tanka, inkonscqvent. Om t. ex. Beredningens ledamöter fingo pension, så kom det deraf, att Beredningen var afskaffad och embetet således nerkligen upphört: då deremot den anmärkningen aldrig är vederlagd. att Statssekreterare-embetet i det hela icke var afskaffadt. utan blott ombytt namn, och en Statssekreterare och ett Föredragande Statsråd gerna kunna förvexlas. Detta in-ag regeringen och ville gerna undandraga sig att på eget bevåg uppföra Hrr G. och II. på pensionslistan. Hade Ständerne hunnat törmas att bevilja, så hade frågans juridiska natur i allo upphört: och detta var det, som den ene ville undrika, den andre vinna. Tidningarne äro för elaka mot den stackars Frih. ILudv. Johansson Boye. Ilafva de icke nu hittat på äfven att tala om hans obetydliga bekantskap med lagfarenheten! Litsom den behöfdes der vid lag! Tror man då, att meningen är att genom en kommitt befordra lagverkets antagande? Är meningen åter att få en kommiittk. som står i vågen för all lagförändring. såsom åtsbillige påstå, då synes Frih. B. just böra bli ordtörande. Hvad åter bristande lagfarenhet angår, så vill man nu veta. att Hr Friherrn blifvit så uppledsen vid en dylik, i ett halft rtchel upprepad törebråelse, att han bepynt på skarpt allvar låsa juridik.