snickare om två, tenngjutare om tre, smed om fyra, skorstensfejare om fem, o. s. v. Derföre är det nödigt, att de ostadiga karlarne bindas vid det yrke. som de en gång kunna hafva kommit att antaga af en händelse. af föräldrars nyck eller dylikt; ty få de blott byta, så byta de beständigt, derom kan man vara säker. Men, min mening är icke att recensera arbetet; och föga skulle det löna att säga en så lugnt och logiskt tänkande författarinna, t. ex. att Albert Säfve var en usling, med hvilken Evelina blifvit lika litet lycklig, om hon varit vigd vid honom, eller att de fria förbindelser, som ty värr dagligen ingås, till trots l af åktenskapslagarna, icke alltid upplösas så hastigt. som förf. antager, utan ofta blifva lika långvariga som I åktenskap o. 8. v. Sådana invändningar fattas icke af henne och hennes gelikar. Och lika ändamålslöst vore det att be henne något nårmare utreda, huvu bon tänker sig den frihet, mot hvilken hon utfar, eller om den lag, som hon supponerar stiftad derom, all ting lst. Detta är troligen hennes mening, efter som lagen var stiftad af det egoistiska, tanklösa, lika, för att upphäfra en gammal lag och låta alla dess gamla bihang qvarstä, såsom, i detta fall, mannens dispositionsrätt ötver qvinnans förmögenhet o. d. Med ett ord: ett sådant sammelsurium af halfva ideer och halfva raisonnemenfer, men hel passion, har jag knapyast i sednare tider sett. Författarens af Det går av lösligt framkastade tanke tål att bekämpa och blir bekämpad; men med sådana vapen år det icke, som detta med framgång sker. Hvad som mest förvånar vid hela saken är, att dylika bedröfliga expektorationer finna förläggare, och att desse icke åtminstone se till spraket, så att det ser någorlunda likt ut att vara korrekt svenska. En verksigen sträng kritisk tidning skulle för närvarande få mycket arbete; och han behöfves. derliga släågtet, karlarna, dem hon tänker sig nog kloicke hade någon sorts bestämmelser, utan blott gaf