Om några dagar lemnar Herr d Aubert vär stad och afreser till Stockholm att tillträda sitt nyligen ingångna engagement vid Kongl. Hofkapellet derstädes. Att detta skyndat tillegna sig honom på ett, hans konstnärsvärde rättvist uppskattande sätt, kunna vi ej undra öfver; men beklaga blott att vårt ramhälle i honom förlorar en sällsynt talang, den det i ett tiotal af år vant sig anse sasom sin tillhörighet och ett ståd för konsten. hvilken i honom alltid fann en varm, lifrad och lifgifvande vån. — Red. anser för en angenäm pligt att nämna detta då Herr dAubert i morgon ämnar i en af-kedKonsert såga farvål åt de många vänner, som hans talang och karakter här förvärfvat och hvikas minne hans ädin, vänfasta inre tacksamt bevarar, och säkerligen skola dessa ej undandraga sig att genom ett talrikt infinnande, äfven på detta sått egna honom den gärd af aktning och rättvist erkännande, som de för honom nåra. AA —— —