Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 juli 1841, sida 1

ka också af allt vårt hjerta, att alla hans senare l v volitiks motstandare, såväl som vi, aldrig hes houm som måtte sammanblanda den gudomlige Skalden I t ned den bedröflige statsmannen, utan, förbiseende a len senare, städse ihagkomma den glans han såsom len förra spridt öfver fäderneslandet. —5 Att, efter en sådan gudasänd. som Tegner, nämI na en sådan mask, som Herr Johan Johansson, kunI ; de synas orätt, om ej benämningen Styckegods, I gafve oss rättighet att lägga en svampbal bredvid a en guldtacka. Vi hafva också ej nagot vidare att såga om denna Bidragare, än att han satt kronan pa sitt ötverlöpareyrke genom ingåendet i Bicts redaktion, hvarigenom ban också törlorat sista gnistan af den reputation, den ännu kunde ha, som tjenat sju potentater med ett par skor? Kinblads Svenska Ordbok har hår spökat mycket i åtskhilliga tidningar. Oss synes. att den endast borde ändra titel och heta: Fuenalr Ordbolr öfver utländska ord; den kunde då alminstone tjena till ledning för en tillkommande rentvättning at Svenska spraket från allt smink; kanske detern är för sent! Afgörandet af klnemarkska försöket. att gå öfver Jutland med Angfartyget Oden. skall alltid förbli en mårkvärdighet i Svenska lagskipningens och flottans annaler. Han har blifvit frikänd från allt ansvar, och förklarad att i allt hafva iakttögit sin skyldighet, oaktadt han låtit sätta fartyget på strand under det rackraste räder, det klarasie månsken och det i ett farvatten. der tusentals skutskeppare ärligen passera. utan all fara. Reflektioner äro ötverflödiga vid des sa fakta, allmänna opinionen: denna nationens verkliga högsta domstol, gör dem nog Sjelfmant. Ett annat domslut Jan deremot ej annat ån billivas af densamma, näml. Kammarrättens i tullbas Jance-fragan. De Herrar, som förorsakat den; hafva 4 blifvit dömde enligt sina gerningar. och vi hoppass j Ä ö nit det blir bekräftadt af högre instance. Denna dom bevisar åtminstone att vara domstolar ännu ej ära berötvade all sjelfständighet. Det otillbörliga i Grefve Posses utnäthning till Justitie-Statsininister ligger un imellertid så mycket klarare i dagen. Det hade varit rått vackert, om han, såsom sådan, såsom lagens högste väktare. blifvit dömd för dyl-ka underlatenhets -ynder mot densamma. Med rätta väckte derföre nämde utnämning en högst oangenäm sensation; den bar sig ocksa cj länge. Om de senaste befordringarne och utmärkelserna har man ej vidare att -äga. än att derat tydligt skönjes af hvad slag de förtjenster böra vara. sout vilja ädraga sig högsta ynnest. Tillfölje deraf kunna vi ej heller annat än medgifra, att Bisp-kopah tramställer, om också skarpt. dock temligen sannt, I ställningar och förhällanden. För öfrigt äro vi ej af dem, söm billiga dylika pa-ejvillartade vapen, fönsterinslagningar och dylikt. De äro ovärdiga en god sak och alldeles öfrerflödiga mot det som fördömer sig sjellt. Åtskilliga tidningar. äfven af skenbart liberal färg, hafva företagit sig att talla insamlingen för Hans Jansson. sasom ett tiggeri. Oss synes, att man snarare börde vara tacksam för det tillfälle, som derigenom öppnas för uationen att gifva sin erkänsla tillkänna för den modige sostorlandsrännen. och om ej fruktan att störa den angenäma ötverraskning,. son, genom användandet af denna insamling skalle beredag, så skulle vi, genom tillkännagilvandet deraf, snart kunna stoppa munnen på the Saducäer. Men itgangen torde snart göra det. Slutligen vilja vi, för denna gång, ännu endast påminna om vår förut-ägelse, att riksdagen skule slittas före Crusenstolves frigifrande. Att det inträfkadt bär syn för sagen. Vigtigt är det ord. H. M. Könungen vid riksmötets slut yttrade: Sanningen skall hvila på min erafl? Matte alla, isynnerhet regenter, alltid besinna detta, ifall det ej betyder. att den skall sofva derpå: men då bedraga de sig. När purpurn faller, framstiger sanningen och dömmer den afklädda, likt andra menniskor. om ej strängare: 1y at den, som mycket blef gifvet varder ock mycket utkrätdt. )