Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 juli 1841, sida 2

Pnorngsson DÖBLEnS REPRESENTATION. Förl. Måndag gaf Hr Dobler sin första representation af Magico-Physicaliska experimenter å härvarande stora Theater, och öfverträffade dervid allt hvad man härstädes i denna väg förut sett. och ens kunnat vänta; så att, om det är någon eloge att anses för en Trollkar, jag gerna med tyska Tidningarne kan kalla Hr Döbler en verklig Zauberer. — Man säger: vuppylysningen stiger, och det kan ej betviflas; ty hvem minnes ej huru man för några decennier sedan mäste häftigt gno-pa med stäl och flinta för att få eld i en bit fnöske, hvaraf man höll på att bränna nyporna af sig innan svafvelstickan tändes; men nu, sedan frictions-stick-sabriken är i gång, behöfver man blott taga en dylik sticka (såvida ej fabrikatet ifrån stick-consulatet är fördaligt, då väl tre stryka med) och göra ett rispande och straxt har man eld, hvarmed man kan tända arminstone ett ljus; — men allt sådant brak behöfrer ej II:r Döbler, som för att sålunda tända alia sina ljus skulle behöfva minst en qvarts timma; ty föreställ dig kära Läsare! — Ridin går upp för hans hexeri-verkstad, der det djupaste mörker herrskar, och — bast du mir gesehen! — han blott skjuter af en pistol och i blinken blixtra öfver hundrade vaxljus, som förvandla den mörka scenen till ett herrligt strålande Odeon, der hans eleganta aparater blänka i magisk glans och skimmer. Gör mej det efter! Det kunna åtminstone ej de Konstige konstmakarne FHeeste cch Oliro; dock påstås att vår Berzelius kan konsten: men wer die Kunst versteht, verrath den Meister nicht. — Ja om jag kärra läsare! berättade alla Döblers förvånande konster, skulle det låta lika förunderligt och förroligt-. som det synes otroligt; der öre gå sjelf och se! och säkert skall Du, säsom många andra, utropa: -Kors! hur gick det till? hur år det möjligt? det begriper jag icke? etc. — Men för att tjena Dig med ett räd, å i fall Du skulle behöfva en tvätterska, hvilket väl något hvar kan behöfva, så bör Du blott vända Dig till Hr Döbler; ty han gör en trätterska i hastighet. Hör bara: Hr Döbler hade af sina åskådare fått låna nägra näsdukar, och, som han är en gentil och belefvad man, ville han återställa dem i prydligaste skick, hvarföre han beslöt tvätta desamma; men på handlaget kunde man skönja att han ej var rätt hemmastadd i det yrket, brarföre han för att i hastighet få en tvätterska förfor på följande sätt: På ett isoleradt bord, som bunde öfverskådas, underskådas och kringskädas ställde han en af tunn kattun uppspänd kupa, liknande en luftbalon, och visade alla äskädarne, att den sar tom; tvenne tillkallade handtlangare höllo kupan fast vid släta bordet och han stack under kupan ett ägg, blott ett litet hönsågg. och efter en liten stund, då kupan upplyftades, stod der inunder — ej en liten kyckling, utan— en stor fullvuxen tvätterska, så stor som Maricken, om Du någonsin såg henne; — må tro! det var ej något af Hr Lindberghs 500.000 gånger förstorande småkryp. eller mörka förhoppningar. fast hon gjorde sina hopp på bordet ; utan en lifslefvande menuiska af kött och blod, hvilket jag, med flera hundrade andra, såg och kan intyga; och att han ej förblindade ögonen på mej, det vet nog, jag som har så goda glasögon, som trots de, hvilka finnas i P. B. — Men att omtala alla hans konster, och sen hans hatt, hvari blomstergudinnan Flora synes hafva sitt lust-läger. år lika omöjligt, som det skulle blifva obegripligt; men må detta vara nog sagdt om H:r Döblers förvånande skicklighet, hvilken hvar och en sjelf bör se, för att finna det omöjliga, möjligt och det otroliga, troligt. Äfren vore mycket att orda om H:r Döblers eleganta och gentila attirail, samt om hans fina maner och det lätta, !ediga och behagliga sätt, hvarpå han utför sina konststycken och hvari han till allas nöje excellerar, men då tillfället nu ej medgifver detta, ger jag blott det rådet; gack och se! ————————————— —2 Ar orm ER ss .. 4JAOA