Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1841, sida 2

I I Från Red:s Korrespondent. Stockholm, d. 13 Juli. De förändringar i lagarna, som de begge Statsmakterna gemensamt antagit vid sista riksmötet, börja väl nu att efterhand synas i författningssamlingen : men det synes gå trögt med det stora antal. på beskattning, rörelse och ekonomi iuflytelse ägande ämnen , som Rik-ens Ständer underställt Regeringen. Tulli evillningens ebonomiska dei, lärer isynnerhet förefalla besvärlig att besluta sig uti: och icke en gång den enkla frågan om Spanmålstullen år ännu afgjord. Emedlertid påstås det, att Regeringen åtminstone tänkt på den stora I.ag-resormen; och att den af Rikets Ständer begärda och af Konungen utlofvade nya Lag-kommitiken skall vara förordnad: det vill ej säga konstituerad; ty, säkert lärer ej Urr Richert och Staaf, sätta sig i komitt med Wasa Comendeuren Friherre L. Joh:son Boye. Utom dessa skulle vara utsedde Lagman Cassel, samt Professor Bergfalk: och om någon afsäger sig, tros HofRätts-Rådet Fredrik Akerman blifva utsedd. Det utgifves, att Landshöfdingen Nerman varit tillfrågad. men undanbedt sig: en otrolighet, då man väl känner personens slotts-sjuka, och onödigheten af ett sådant kringgående. Det är likväl ej lätt att inse, huruvida, om ock Frih. Boye utgår ur detta antal, en Richert och Staaf skulle kunna inga uppå, att för ett arfrode af 2000 Rdr om året, åtaga sig det arbetsamma kallet: heldst den förre, som måste lemna sin ort och ersätta den som förestår tjensten. Då man jemför ett sådant arfrode, med en vegeterande Biskops lön, en namnskrifvande Landshöfdinges inkomst; en Generals-aflöning o. s. v. mäste man medgifva. att de män som skola egentligen gagna sitt fädernesland med kunskaper och tånkande, hafva nog ringa belöning. Det borde ej förefalla underligt, om en sådan man som Richert åtminstone fordrade 4000 Rdr. för att flytta hit och på 3 år bringa i ordning, hvad man nu sökt på allt sätt skämma bort, i lagstiftningsväg. Här har eljest ingenting af synnerligt interesse fåstat uppmärksamheten, under dessa sista dagarna. Den servila pressen fortfar med sina segersånger öfver kalaserna i Linoch Norrköping, samt Bryggaren Helsingii förtroende till Ålderman och ledamot af Stockholms Stads Femtio Åldste; och de afbrytas blott, för att yrka nödvändigheten, att hålla nästa riksdag i en land-ort, och för att gifva I glåpord åt det liberala partiet samt de sjelfständiga tidningarna. Inom la haute volee har Excellencen Tarasts frånsälle gjort föga förändring, ty han gaf blott en middag och några supeer på året; och inom diplomatiska kretsen är ingen synnerlig förändring timad, om ej dertill får räknas, att vär Regering ändtligen funnit sig öfvertygad om hela denna korps umbärlighet, och möjligheten, att till de ensä!diga Regeringarnes diplomater öfrerlemna vårdandet af våra politiska angelägenheter, hvartill en början redan skett på den klassiska italienska jorden, ifrån hvilken vär Agent Herr Bergman hemrest och lemnat Sverges och Norges italienska ani gelägenheter i en Preussisk diplomats händer. KK KK ii RE RR RAK