Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juli 1841, sida 1

.ikeir—nnnttnn åtalet ang. Majors-bostället Bennebäcks utbyte emot West-Terna egendom, nemligen att åtgärden tillhör tiden efter riksdagens början. I 16 punkter har Just. Ombudsmannen begärt ytterligare anstånd med slutpåståendernas afgitvande. Det är naturligt att allmänna uppmärksamheten är spånd på de utslag i principfrågorna, som Riks-Rätten kommer att afgifva. Det år väl tydligt att med den sammansättning af Riks-Rätten, som grundlagen stadgat, denna Rätt aldrig kan erhålla något allmänt förtroende, och att i sådant afseende, om Rätten ock frikänner rådgifvarne för de talrika åtalade förseelserna, detta omöjligt kan leda till någon öfvertygelse hos nationen, att desse rådgifvare icke svart brutit, både emot deras juridiska och moraliska pligter till samhället. Men man önskar att se, till hvad grad embetsmanna personalen, som utgör majoriteten i denna besynnerliga domstol, tilltror sig för eget anseende af ovåld och lydnad åt rikets grundlagar, kunna våga. att söka undandraga den högsta Styrelsen det lagliga ansvaret. och således gifva sista stöten till ett murket stats-skick, som ej mera sammanhåller hrarken nationens rättigheter eller dess sympathier. Utgången blir såkerligen af större vigt, än man un anar i händelse ansvarslöshet blifeer enda resultatet af ransakningen; men till heder för en del af personalen bör sågas, att utgången ännu i denna stund är oviss. Det som utgör en verklig vedervärdiahet i Stals rätts-läran, är den supposition Just. Ombudsmannen synes antagit, och många här dela. att Grundlagens och Ånsvarighets-Lagens stadgande om Embetets förlust för radgifvare, skulle blott kunna inskränhas till råde-platserna och ej till de Embeten i rikets tjenst, som de derjewte eller sedermera bekläda. Det är ett verkligt hån emot allt rätt-begrepp. Fäderneslandets allmänna. medhorgarnes enskilta välfärd. skulle då kunna törradas af en t. ex. för andra ribens politiska, sinanciella och ekonomiska system besoldad, eller i sitt hat till nationen, emot landets sanna nytta och folkets rättigheter handlande Konung, om han blott jemt förser sig med blindt lydande rådgifvare, som han nyss före hvarje riksdag, förflyttar i andra embeten: och rikets vigtigaste angelä-enheter skulle då kunna af samvetslöse rådgifrare behandlas, utan allt afseende på lagar och stadgade ordningar, blott de hafra att påräkna, genom kamarilla-alliancen, att i ansvarets stund få utbyta taburetterna emot presidents-stolar och Landshöfdinge-säten. I sanning: ett folk är i konstitutionelt hänseende bra lågt sjunket, då en sådan tydning af lagstiftarnes ord kan antagas. att nationens vigtigaste, ansvarsfullaste embeten, blifva ansedda såsom försatte utom helgden af den vanliga embets-kathegorien, inom hvilken ännu åtminstone aldrig en sådan tolkning blifvit i frågaställd, att en transport eller befordran till annan tjenst skyddadt emot ansvars påtöljden för de lagbrott, aom skett i den förut innehafde tjensten. Satsen är sådan, att man en vacker dag kan vänta sig att se uppställas en annan, nemligen den, att hvarje anklagad embetsman, transporterad till annan tjenst, med rättighet att antaga annat namn, ej kan dömas; eller kanske lemnar på sin höjd, verkställande makten fritt åt Domaremakten, att låta hänga den brottslige in esligie. Tiden för Konungens resa synes ännu förhemligas. Att den kommer att ske, betviflas likväl ej. oaktrdt valmans valen i Norge icke lofsa mycket: men H. M. vill förmodligen först organisera Stats. Rådet 8 at dan . 111A