—;— — Tel bruit pour une omelette! Tidningen Phenix, den fogeln, ser (emedan han i detta fall ej vill eller kan se annorlunda än skeft) i det obetydliga distichon, som stod i N:o 77 af vär Tidning, en anklagelse mot Hr Kjellberg och Erkebiskopen för frosseri och vill beskedligt taga dem under sina ringars skydd. Det bade han ej behöft; — ty hvarje rättoch vältänkande kan och bör visst af detta distichon draga en alldeles diametralt motsatt slutsats; ty om: Det påstås allmänt att prelater äro stora frossare; — I går åt Erkebi-kopen middag hos Kjellberg på Rossare; så följer deraf lika litet att Wingård är frossare, som att Kjellberg är prelat. Meningen utförd blir neml. fast prelater i allmänhet äro frossare, så ör ej Erkebiskopen det; ty han ät middag hos Hr Kjellberg, hvars enkla, slärdfria och tarfliga lefnadssätt är hvar ock en inom detta samhälle väl bekant.? Phamix, som gör oriktiga slutsatser, säger äfven osant, då han påstår det vara en tilldragelse, som aldrig existerat, att C. F. Kjellberg gjort middag för Wingård: ty det skedde likväl för ett par är sedan, och kunde af samma skål skett nn; ty deras tänkesått voro då som nu enahanda. Att rycktet. som vi redau tillräckligen vederlagt, ej förnams af Phoenix, kunna vi icke hjelpa, ty han hör ju lika illa som han ser; och om det blir låttsinnighet att berätta hvad man af trovärdigt folk hör, så må Phoenix gerna behålla sin tungsinnighet. Icke heller låg, nu mer än förr, någon motsägelse af håndelsen i de olika politiska tänkesätten, hvaröfver Phoeuix ej behöft öppna sin mun; ty han känner ju ordspraket: Les extremes se tonchent.)