Stockholm, d. 3 Juli. Det är förunderligt, att den devronerade pressen icke kan förms sig att läta den stackars Greve Horn vara i fred. Minerva predikar, att det är den liberala pressen, som framkallat rabulisterierna mot hans fönster; och ingen kan undra, att de liberale söka försvara sig, hvarigenom Grefvens förhållande sklunda ouphörligt framdrages under nytt skärskådande. Detta kan icke vara förmånligt. Det märkligaste af hans beteende vid riksdagens slut har ännu icke blifvit framdraget: och jag förstär knappast, huru publicister, som degligen beskyllas att hafva tillställt upp!op, kunna hafva den graunlagenheten att längre sticka under stol med dessa otörklarliga bragder. Statsutkottets prottokoll för sista dagen lärer dock snart vara att vänta i tidningarne; och derpå är vist icke att undra, Då skall allmänheten få se, hvilka märkvärdiga anspråk en dylik herre kan åga. Han tog sig t. ex. före att vilja tillvälla sig en makt, vida utöfver den, som grundlagen tillägger en tallman; ty då denne vägrar proposition på en fråga, så auser han sig åtminstone skyldig att framställa proposition till votering, huruvida siändets pluralitet yrkar proposition; men Gr. Horn vägrade åfven detta och ville således egenmäktigt hindra utskottet att komma till någon sorts beslut. Hurn alldeles oerhördt våldsamt, eller rättare vanvettigt, detta var, inses lätt, när man besinnar en utskotts-ordförandes bestämmelse och ställning. Då grundlagens stiftare lade vägringsmakten i talemännens händer betraktade de dennna makt såsom ett bihang till, en komplettering af Konungens veto. De tänkte sig behöfvet af en återhållande makt äfven innan en fråga komme från Ständerna; och denna var på visst sätt Konungens, enår talemännen af honom tillsättas. Desse utnämnas för hela riksdagen (eller för lifstid. neml. Erkebiskopen) och ingen af dem kan uteblifra från en enda sammankomst, utan att en aunan lika formligen utsedd suppleant intager hans tum (med undantag af Landtmarskalken, hvars functioner fyllas af den s. k. wäldste ledamoten, enligt ett gammalt privilegium). Talemens-embetet är således en myndighet, i lag stadgad och formligon begränsad; och lika formligen är en högre instans inrättad, nemligen Constitutions-utskottet.