Lund. d. 16 Juni. ÄÅra åt det med omtänksamhet och flit under red ig håg förvärfvade välständet! Man hör så ota omtalas förinögenhetsomständigheter, ruinerade genom lättja, tylleri eller annan lastfull lefaad, och om famitjtorbällanden, törstämda genom kit och osämja, att det gör verkligen godt när man möter ett motstycke dertill. och när detta till få köpet företer sig af så utmärkt beskaffenhet, som det hår nedan anförda, förtjenar det sa mycket mera att publiceras, möjligen manget hurtigt sinne till helsosarm efterföljd. År 1819 lemnade en Sadelmakaregesäll sin födelsestad Lund. Han var fattig på penningar, men ägde ett godt kapital af frisk vilja att taga sig fram i verlden. I Lund, der åtminstone den tiden sadelmakare-konsten lär hafva legat i lägerrall. hade icke en gång tillfälle varit för honom att inhemta grundlig kundskap i sitt yrke. Denna förvärftrades snart i Stockholm, dit kosan först ställdes. Derifrån begaf han sig till S:t Petersburg, der han en tid bortåt arbetade med god säramgang: men förlorade vid en öfversvämning allt hvad han hunvit förvärfva. Då återreste han till Stockholm och tog arbete på en verkstad, som tillhörde en enka. hrilken utom annan förmögenhet också ägde en enda dotter. Såsom han dock tyckte att det ej gick raskt nog med törtjensterna, beslöt han att försöka sin lycka i Amerika, så mången förhoppnings Eldo:ado. Enkan ville ogerna mista den skicklige och flitige gesällen, och erbjöd honom att blifva sin svärson. Men, då han sjelf ej ägde någonting, skulle det naturligtvis heta att han erhallit allt med sin hustru, och som ban bade en särdeles lust att sjelf blifva sin lyckas smed, lörsakades det förmånliga anbudet. Öfver Götheborg afreste han till New-York, hvarest han någon tid vistades och begaf sig sedermera till Mexiko. I denna sistnämda stad lärer ban hafva tyckt att hans näring riktigt lönade sig, ty här nedsatte han sig och lefde i en längd af är. — En vacker dag i sistlidne Maj månad observerade man uti lundärna kring det Imnderika Lund en fremmande, elegant Herre, promenerande arm i ann med en gammal gumma. tarfligt men snyvg klädd efter den lägre folkklassens bruk. Det var Sadelmakaren. som återkommit och strax uppsökt sin åldriga mor. Såsom ännu ej fullärd geal och med den tunnaste plånbok, hade han för 22 ar tillbaka rest från sin hemort och återvände nu såsom äbäde i den gamla och nya verlden bepröfvad mäåstare och ägare af 100.000 R:dr Banko. Här ha vi en ny upplaga af Fästmannen från Mexiko, tänka kanske vära resp. läsarinnor! Nej, förlåt, vår Sadeloskare Är redan gitt och hade med sig här i lund sim Fru. ett ganska liygaligt fruntimmer, dotfer är en hån London till Mexiko flyttad Porterbryggare. — Man tånke sig den gamla modrens glådje vid ett sådant återseende. IIr G., den ifrågavarande bedersmannen, har härstädes och i en annan at provinsens städer flera slägtingar, dem han låtit sig andeläget vara att under sitt vistande härstädes Aulade omkiring sig: en familjefest af en art, hLals anledning det måste utgöra en sann vällust att vara Hr G. ämnar för framtiden bosätta sig som Saxdelmakare i Stockholm. — Enligt Hr G:s utsago bor änna grvar i Mexiko en Urmakare från Ystad, sem också förvärfvat sig sina 100.000 R:dr. St. T. — — — B —ys a