Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juni 1841, sida 1

——— —— vng( — nomgripande äro ungelär alla de bjfallna Ingbeslun, ibland de många, som Rikets Ständer anmält; men lavd antalet af de afslagna finner man nästan alla . al mera omfattande vigt, och flerfaldiga, som Rits Ständer, vid tlera riksdagar, förnyat. Det torde förekomma mången illa underråttad rsänande, att finna en Konung, som ej talar lanets språk, som så sällan ser sig omgifven af anra än ett hofkotteri och en sluten embetsmanna rets. hvilken genom detta kotteri fött sin uppomst och i det eger sin enda styrka, som ser sitt onstitutionella råd nägra timmar i veckan, och som i stor del bildat detta råd af personer hvilkas opiion han sjelf förkastar, 0. 8. vV., allt detta oaktadt gna så ringa uppmärksamhet ät Nationens ombud, it han afsslär snart sagdt allt hvad desse ansett sig öra bedja honom förändra och förbättra i landets agar. Då de flesta af dessa lagfrägor icke egentigen kunna anses röra Konungens prerogativ, och utur å många hänseende snarare tyckes gagna älven det; renom förs erkligandet af en och annan princip, hvilcen synes fördelaktig för säväl Regeringen, som solket, uch hufvudsakligen bar till förmäl, att inskränka eller oskadliggöra inflytelsen af de klasser och institutioner, som stå emellan dem och ofta hota att alldeles skilja dem ifrån hvarandra: då kan man ej annat äm misstänka, att kännedomen om den sanna ställningen i landet måste vara bra ringa på samhällets höjder; och önska, att denna djupa obehantskap ej måtte leda till allt för svåra följder. Med alla de ofullkomligheter, som vidlåda vär Ståndsrepresentation: med alla de oformligheter den nödvändigt mäste innebära; han liksäl ej nekas, att genum en ringa uppmärksamhet till beslutens tillLomst och en blott mattlig kännedom om de mer eller mindre rigtiga anledningar tll de valda Ståndens yrhanden, eller till de prlviligicrade Ståndenmotstånd, en kegeriug lätt är i tillfälle, att i Slandsbesluten åtskilja hratl som är tidens och slågtets billiga fodringar. och hvilket saledes bör medvifvas, till och med befurdras. Men var synes ej följa annan känsla an obenägenbetens för all förändrings den omfattar hrarje tillsälle at få Statens rigtigare principtragor skjutna itran sig, till en af henne sjelf vald komitå; och Sedan bon fött sammansåtta denna sä, att inga to, tltater kunna blifva al komit?t arbetena, då blir lisarje bön om detaljföärbättring hänvisad till den tid. då den stora principen en gång skall nigöras, heilket man nog vet alldrig inträftar. Det är visserligen sant, utt mycket af detta är sig likt i alla Europas riken; och troligen ännu mer i Asiens: och jag skulle väl vilja medgisva. art i samhällenas rörelse-lagar man alltid mäste berähna inertia regin ibland de verkande krafterna. Men, jadatilistar. alt på sätt jag nyss antydt, detta törhållande i samma mån förefaller mig hos oss märkvärdigt, som Regenten ar sin egen, inneslutna stållning, borde fona sig uppmanad, att ännu mer än mängenstäder, i naflonai-representatianens lag-förändrings beslut skädg en anvisning af den baua, som han gemensamt mes folket bör beträda, ocha der nan lxvarken bör låta de privilegierade, eller de i ölmgt gynnade serskilta solkklasser, hindra stramsbridandet och förbättningarne. SÖgkådar man nu på gårdagens, blott gärdagers Konungahandling, hvad finner man då? Och huru ofta, huru länge, har man ej vid de nåst föregående riksdagarne sunnit detsamma: Jo! bifall till några skärpningar af straff. såsom för för-åtligt öfterflhenar busbordefolk, fönster inslaguing. och inbrott nian Köld; bifall tili afafardet af Spåstrafet i några saådsall; till alskaftandet af de så kallade qualisicerade dödsstraffen, samt till en förändrad förvandlingsgrund af vatienoch brödstraflet; bifall till Stockstrafiets afskaffandes några förändrade stadganden till lindring i by-ättniugstyanget: samt nägra obetydnga förändringar i rättegangsordningen för Banbovcb Rif-gåälds verken och Riddarhuset; några ordninasföreskrifter för fastighets försäljning, 0-8: Yr Men afslagen? brilket antal och af hvilken vigt äre ej flera deribland. Den för vingleriers och procenteriets förehyggande äl-betänkta förändringen i 4 Kap. 4 8 Utsöken. Balken, att sknldebref till viss man, eller ordres, för att vara i annan mans hand betalningsgildt. bör sara försedt med öfverlatelse; det nödiga skärpandet af ansvar för annans våtdförunde och stympning, som i vår nuvarande lag åså ringa, att den snart sagdt är overksam emot magtens eller riledomens såld emot en-kilute; det, under industriens och bandels nuvaraude för bållanden, så nödvändiga stadgandet ang. den cm skiltes skyldighet. att, emot ersättning, afstå af sin sa sta egendom head som fordras för allmänt ändamål: det för egande-rätten så oumbärliga stadgandet or intekning vid damstol af all, efter lag tillåten upplå telse af nyttjande rätt till fastighet ; — ——— — —