pressen erbjuder, AÅven kän räknas den: Kontrollen öfrer offentligt handlande personers tillgörande eller uraktlåtande. Slutligen får Ins. bestämdt försäkra, att han ej ens personligen känner den eller de, som han möjligen kunnat kompromettera, så att något skadenöje eller håmndbegår — såvida ej sanningen kan kallas så — alldrig varit motivet för artikelns uppsättande, men att hvarje medborgare bör vaka för Samhälls-fördragets inviolabla upprätthållande, hvars första tendence det är, att gifva skydd åt personlig säkerhet och egendom, förutsatt att man, såsom nu, dertill finner sig besogad. — Repl. misstager sig således. i sanning, ganska mycket, då han synes tro, det Ins. älskar endast att framvisa skuggsidorne af de menskliga handlingarnes tafla; tvertom kan ingen älska mer ljuspartierne än Ins. och han skall ej heller glömma att utmärka, äfven dem, om några sådane under tiden skulle yppa sig, och vill på köpet gifva den försåkran, att hädanefter som hitintills vara lika silanj tropisk, i trots af Repl:s alla ogrundade, små misstankar. Ins. vill ej tro, att Repl. vidare tager en sjuk sak under armarne, och säger honom derföre, mahånda för alltid. farväl. Vän af det Sanna och det Rätta. ESO RR VX