Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juni 1841, sida 1

Insåändt. Andiatur et altera pars. En Replikant i Gåtheborgs Handels Tidning för den 21 April, har, i anledning af en i samma tidning den 3:dje denna månad införd artikels rörande en a Lilla Edet på misstänkt sätt omhommen mansperson, tagit ganska illa vid sig, för det samma artikel ej varit i havs smak. eller, som det uttryckes, sanninvgslös. tv allting här i verlden går lättare att såga än bevisa. Det var visserligen icke meningeu da Insändarens förra uppsats nedskrefs, att börja en polemik , som mahända namera tjenar till ingenting: men då den värde Repl. behagat gifva eu oflenttig dementi af de framställde uppgifterne. tors de förhallandet pakalla eu vidare undersökning. Man lemnar därhän huruvida en besigtning, pro formas straxt efter det tilltälle libet påträffades. egt rum; hvilket man i öfrigt alldrig bestridt. Liksäl tror Ins. ej att det fordrats 14 dagar, eller mer, för att få verkställt en obduktion, som så lätt och fort kunvat ske. Detta dröj-mal var det, som framkallat Ins. reflexioner. Resultatet blef. att mannen omkommit genom förqvätfning af vatten, eller, rättare sagdt, drunknadt. samt att tecken till yttre säd ej föresanns. Nu fragas om det också behöfves synas våldsamma tecken, för att omkomma genom — ratten, då man en gång, lik en annan Tantalus, fast i vissa afseenden olik denne, blifvit lörsatt i det predikament, att man ej sjelf kan hjelpa sig ur nämnde element? — Repl., som båst känner lokalen för i frågavarande händelse. kan äfvren båst besvara denna fraga. Man far af Repl. vidare veta att kare len varit öfverlastad vid det tillfälle då det förmodas han omkommit. Huru kan detta peremptoriskt bevisas? Ins. häraf tror sig deremot kunna bee visa, att han ej i lifstiden varit känd för drinkare och var, efter hvad man hört, ej rörd af dryckjom vid den tid Nepl. uppgifver, och att han blifvit antagen till Mjölnare ä den Qvarn, som på stället befnnes, samt att egarne häraf ej lemnat sitt förtroende till någon oordentlig. Men just detta förtroende hade, hos de till flyttning nppsagde Mjölnarne, framkallat en slags jalousie de metier. och — man har sett hvad som inträffat utan att dertöre på något sätt hafva påstått en homicide vara begånget. Ins. kan ej vidare lyfta denna slöja, för att icke öfverträda gränsorne af yttranderättens område: men om Repl. vill vara uppriktig skall han tillstå, att meningen ej var att lata anklaga den gamla slusser, att han genska väl känner mot hvem åtalet bordt riktas. och Ins. ällskar tro, det inga andra ån konstitutionella rättsförhållanden härigenom uppstått, samt slatligen att den korrektionella polisen på orten, eller hvad man här vill kalla ordningens försvarare, befinnes i en ganska dålig belägenhet, ehuru man ej här kan besitämdt uppgifva hvems fel det är. Man kaste blott en blick på de marknader som der årligen hållas, hvilken tygellöshet ser man då icke! Också må man bekkaga fru Justitias tjenare, då de, för att tygla en ostyrig mob, riskera och ännu sämre frukta, några af dessa olägenheter, som vanligast plågar representeras med — Knytnäfven. — imedlertid ser man med hvilken trångbröstighet våra tjenstemän, de må nu kalla sig opartiske eller ej, upptaga det deras handlingar blifva offentligt namlaggde, så snart det ej är en montion honarable. Den som det ringaste följt med sin tid, och Journalistiken i utlandet, t. ex. i England och Nord Amerikanska Staterne, kan bevittna, hurn en dylik händelse, som den ifrågavarande, der skulle behandlats, enär, bland de många fördelar som den periodiska