Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juni 1841, sida 1

I i I I JustitieMinisters-Historiens Herbarium, den gamla Svea sunne sig endast hafva lemnat en förto kad ros, emot det föga friskare — törnet. Det omdöme Dagligt Allehanda uttalar i följande uppsatts. öfverensstämmer till alla delar med vara å-igter af saken, hvarföre vi taga oss friheten reproducera den: Regeringens vägran af sanktion å det tillägg till 72 S. BR. F., Rikets St:r beslutat, att neml. Bankens sedlar ej må erkännas säsom mynt derestde ej. efter sin lydelse, med silfver inlösas, bevisar uppenbarligen, att Konungen icke eger Radgifvaresom kunna upplysa Hans Maj:t om det stora tinanciella misstagei. att icke med alla möjliga garantier betrygga myntvärdet och om den våda för detta värdes bestand, som inträffar. i följd af den obetydligaste anledning till misstroende om ärligket i detta sall. Oss förundrar det således högeligen, om Konungens Radgifvare icke fästat H. Maj:ts uppmärksamhet derpå: att då K. M. vid 1834 ärs Riksdag litligt önskade andel i l3anko-Lagstiftningen, för att ega ett veto mot Ständernas möjligen förhastade beslut, det nu förkastade förslaget just till 11. M. öfrerlemnade detta vetoli den vigtigaste af alla bhanko-Lagstittningsfrågor: att det nu, vid en ögonblicklig förskräckelse eller kris kan bero på nagra fa rösters pluralitet inom tre Stånd att, såsom törut skett. förnya den vackra taktiken att för det allmänna helt godtyckligt plundra de enskilda — ty stort vackrare namn kan man svårligen bestå at de åtgärder, hvarigenom landets mynt försämras: att det just är garantien mot dennå möjlighet ä den ena Stat-maktens sida att rubba egande-rättens grunder. som är det första vilkoret för ett ordnadt finans-system: att deremot den princip. att ett sådant system skall Åbero af tidsomständigheter eller vara underka-tadt inflytelsen af mer och mindre lyckliga skiften icke blott stär i strid med den föregående satsen att detta system hvilar på eganderäåttens ornbbliga grunder!. utan derjemte i alla tider och alla länder ledt och maste leda till de olyckliga-te följder för nationerna i både politiskt och moraliskt hänseende m. m. Vi kunna således ej nog beklaga, att sedan det ej utan betydlig möda lyckats den financiella ordningens vänner att öfvertyga majoriteterne i Rikets fyra Stand om nödvändigheten att i grundlag stadga ifrågav. garanti emot myntfluktuationer, och att i denna del inrymma Konungamakten ett veto, Konungens Regering vägrat att ät en sådan åsigt lemna sitt bifall och derigenom. serdeles sedan frågan blifvit väckt, utkastat ett frö till misstroende mot realisatianen. som kan ganska olychligt utveckla sig. Vi hade i sanning ej stor anledning att prisa Konungens afgangne rådgifvare i sinansärenden Hr Skogwan. Men han torde dock i tinancielt förstånd och ren a-igt i detta ämne varit så öfverlägsen Konungens n. v. Rådgifvare, att resultatet trol. icke kunnat blifva sådant det nu blifvit. derest Hr S. haft tillfälle att göra sina rådslag gällande.