e lcitung, ehuru den utkommer i ett konstitutionelt land. Denna journals princip var den konstitutionella, densamma, som statens egen; men den despotiska censuren har segrat öfver den rättighet, som sjeltva landets författning tillerkänner en sådan organ. Det allmänna intresse, uUvarmed man såg ett sadant institut grunda sig, hvaruti ändtligen oppositionen tycktes få ett vidsträckt fält. har nu aftagit till den grad. att man t. o. m. beskylt nämde dagblad för att hafva salt sig. Detta maste visserligen, efter den ansvariga aäntgifvarens förklaring, numera anses för obevisligt: men icke dess mindre vittnar ej blott bristen pa oppositionsartiklar . utan jemväl servila Forrespondents-noticer (fr. Berlin t. e.), om huru lätt censurens blott negativa infly telec kan, ntan att man rätt vet huru, blifva en positiv, så att den törändrar ett instituts hela anda och tendens). Detta dagblads histora afgifver således ett särdeles intressant bevis derpa, att frihetens ande väl är tills städes i Tyskland, och att grunden dertill, att den ej yttrar sig med energi, endast är att söka i censuten despotism. Bristen på offentliga organer för oppositionen, är säledes ej att söka i bristande frihetskänsla hos folket, utan deri. att det despotiska elementet ej är fullkomligt aflägsnadt utar Statsorganismen. Men är frihet-känslan, den konstitunella anden, verkligen närvarande hos folket, då år det ej blott riktigt. utan rent af nödvändigt, att den ötvere föres i staten, att ej statsmacltinens säkerhetsventil, tryckfriheten, täppes, om ej hela machinen ska3 språngas. och om staten rverbkligen skal vara det, tor hvilket den utgifrer sig, nämligen det objektiva uttrycket för folkets ande; är den ej detta, å line ger den emot sig sjelf. Och häruti bar då oppa-itionen sitt sanna stöd, i det den icke arbetar för zielfgjorda idealers och fantadiers förverkligande, utan blott bestämdt och tydiigt uttalar det som redan fins nes hos folket; genom ar hänvisa på detta, skal den ståd-e kunna afvisa beskyliningen för ötverilning; ty blott det är öfveriladt och oris tigt, som ej bar utvecklat sig ur nödvändigheten af gitna förhallanden. utan år framtvunget af godtycket, det deremot ej. som ofta och med de otvedyga-te vittnesbörd dokumenterat sin historiska verblighet. Då trågan är om att upphöja eu sådan princip, af hrafs sanning folket redan är djupt gCenatnt:öngdt, till det herr-kande och bestämmande i staten, å bör frertom alla -maaktiga konsiderationer, all hänväan! g tiff svarigheter i den ena eller .en andra bes:ämda kretsen alvisas, såsom opassande och bringas till tystnad genom hänvisning på det nödrändiga. Dock, om den serkliva närvaron och mahten at säriale grundsatser, aflägger. som vi hafva sett, ej blott ect ur skildt solk sitt iso!erade vittnesbörd, utan alla de, som, med råtta, anses för de upplysta och vertdshistoriska, och håraf är det då tydtigt, att folkets deltagande i styrelsen är en at Sjelwwa verldsutvecklingen alstrad princip, som, genoin donna sin upprinnelse, ej skall sakna kraft att skaffa sig erkännande och makt i staten. Nödvändigheten häraf torde ingen på allvar neka: ty det vägar man dock väl aldrig påsta, att de europeiska staterna skulle frånsåga sig de al sina bittra erfarenheter och harda lidanden i historien vunna frukter. och låt-a, som om de alldeles icke hade någon historia, söf att lämpa sin utveckling etter en stat, hvars akt väl också måste etKÄnnas: men hvars princip och organism ånun tillhöra en helt annan vorldnåvdigen den a-iatiskgeVäl säger -lavismen i var tid. att dödsdomen redan är skritven på den europeiskt-germaniska verldens hanna. och att det slavisba lifvet skall re-a sis på dess graf: men denna overmodiga spadom skall blitva en löan. så sannt som verld-historien ej är slumpens blinda lek, utan förnuftets regerrika förrerbligande: så raunt. -ounr att anden ej skall kufvas af den brutala natvuimakt, öfver Imilken den år oåndligt upphöjd. ) Derpa har min jemvål talande exempel i de såkallade fria tiks-täderne. i Lvitkas tidningar också ej en enda frisinnad tanke får yttras. Hvad L. Å. Z. beträffar, så är och förblir dock dess omvändelse nagot misstänkt. och föga utsigt är i så fatta omständigheter, att deruti få se något vidare af fört. till det i N:r 36 och 38 införda: Tillståndet i Sverger. A LA — LJ