som tynga de flesta stater och hvaraf äfren Sverge har sin dryga del. Franskridandet till allmän npplysning i dessa angelägenheter förutsätter samma reformation på det politiska omradet, som för 300 ar sedan uttördes i kyrkan, genom att beröfva embetsmannastandet rättigheter att uteslutande gälla för staten. likasom da hierarkien berötvades rättigheten. den tillvallat sig. att gälla för sjelfva kyrkan. Såsom äkta religiös npplysning hos menigheten blott var möjlig. i det den hätdade sin rätt att gälla för kyrkan i motsatts till hierarkien, så skall den politiska upplysningen först fullkomligt kunna utveckla sig, da alla undersatare blifva verkliga statsborgare. hvilket först inträffar. då allenastyrandets princip fullkomligt upphäfves: ty så länge detta ej inträffat är och förblifver embetsmannastandet staten. Man har således genom sitt pastaende om folkets brist på politisk upplysning, afgifvit ett ypperligt bevis för nyttan af friare institutioner och nödvändigheten af deras införande, Men om vi nu äfven förbigå kunskeper i det enkildta. som nn en gang företrädesvis äro och vaste vara i embetsmånnens besittning. hunna vi hos folket äfven blott förutsätta ett helt allmänt erhännande af statens betydelse. som skulle bevisa nödrändigheten af dess vid-träektare deltagande i styrelsen af de offentliga angelägenheterna? Härtill kan man svara att den rörelse framåt, som eger rum i värt fädernesland afger ett tiliräckligt tydligt vittneshörd derom. att ett sadant erhännande har vaknat. hvilket :edan maste förutsättas hos hvarje tolkrepresentations uppträdande. -asom Sjelfståndsg mabt i staten, och hvars brist just gjort våra flesta förslutna riksdagar så betydelselösa. Ilärtill svaras väl. att detta sträfvande tul en bärtre konstitutionell anda. till en sannare laghunden frihet, blott är att betrakta, såsom en öconbiicklig uppbrusn ng. o. en modesak. hvi k n snart torde hrverei va sitt ansprakstulla värsende. ja kanske alldeles öfverlemnas at glömskan. Har någon imellertid så liten aktning för sitt fådernesldand. att han tror det kunna fattas af en allmän rörelse. som ej hade sin grund i annat än ögonblickets nycker. så mäste vi hänvisa honom till den makt, hvarmed en sådan rörelse yttrar sig, älven utom vart fåderne-laud. och som dervid gitver sig tillkänna. såsom resultat at kela veridsuivecklingen, hvilken, genom sin nödvändighet. dock matte vara upphåjd öfver alla uycker och moder. Vi vilja imeliertid ej blifva staende vid att hänvisa till det historiska faktum. att vär tids fravsför nagan annav, har frambragt och utvecklat friare stats Ö tattningar, bvilket dock i sig j if vore tillräckligt att afvisa det lösa pratet om moder. Lika litet vilja si inskränka oss till det ta ande beviset för nationalviljans sträfvande för triare institntioner, som vara närmaste grannar gifva oss. Nej. vi vilja ej undandraga oss att t. o. m. hänvisa till de stater, hvilkas princip ännu är den rena ahsoluti-men. Det är bek: nt, att i den me-t intelligenta af dessa, hvilken sedan den senast afledne Konungens tillträde till regeringen. fatt nanm för att vara vetenskapens och uppåy-uingens beskyddare, och derför 1. o0. m. fatt vädja sig at benämningen: den silosaå-KÄ, Preussen nämligen, den der utvecklade vetenskapliga anden. sedan den arbetat sig fram till fullkomlig visshet och klarhet om sig sjelf, un omsider arbetar derpa att praktiskt genomtränga staten. Ehuru den vetenskapliga andens öfverhaudtaganude i Statsförhallandena. för at: praktiskt verkliggöra den frihet. som den redan theoretiskt har förvårtvat sig, har bragt staten till en ögonblicklig förstämning emot sig. så skall det dock ej blifva möjligt, om än all verldens politiska och kyrkliga jesuiter (reaktionärer och pietister) samn angadda sig mot friheten, att hindra en rörelse, som genom sin upprinnelse aflägger det tydligaste bevis derom, att den har sin grund annorstäde-än i egoisti-kt intresse och häftiga passioner, från art ötvergå från de bildade till hela folket, och derigenom verka statens pånytttäådel-e. Väl uttrycker sig ej den I igjorda anden allestädes med den bestämdhet och kraft, som på Skandinaviens halföar och öar: men detta vittnar ingalunda mot dess tillvaro; ty för att kunna yttra sig på sadant sått, mäste det finnas bestämda och kraftiga organer för den offentliga meningen, hvilka ännu saknas på de flesta ställen och särdeles i Preussen; ty radgifvande provincialständer utan tryckfrihet blifva ett fullkomligt noll, och kunna aldrig låta falla sig in, att insata sig på statssaker. Så framt deremot pressen srigifves, hvilket nu begåres högre än någonsin, så skall trihetsanden , som hittils har yttrat sig blott isoleradt och oregelmässigt, och derför utan behörig kraft, ej underlata att göra sin opposition gällande, och säledes, genom att verka på opinionen, påskynda förbättringen. Det är presstvanget, som ännu håller den friare auden tillbaka från att göra sig gällande; sålänge detta består, skall det förblifva oppositionen omöjligt att grunda sig en bestämd organ. Detta synes, bland annat ar det öde, som drabbat Leipziger Allgemeine