Utdrag af ett privat bref från Stockholm, dat. d. 15 sistl. Maj. Men en sak måste jag likväl, till slut, nåmna. Ett Mozart-genie, en liten gosse, på 8:de året gammal, fantiserade häromdagen, på fortepiano — enI HH dast ackorder. men de djupaste tongångar och de: mest genialiska utflygter. Jag hade hört Gelrmann förut tala om detta värksvärdiga barn med förtjusning, under yttrande, att han (G.) gråt som ett barn, då han hörde lilla Norman (så hetter gossen). Det lilla snillet hade ännn alldrig lärt, då han, i ett stort sällskap fantiserade så, att alla. och deribland flere Musici, voro stumma af häpen förundran och ren förtjusning. H:r Lindblad tog honom då genast om hand: äfven spelar lilla Norman nu för Mamsell Josephssun. Men min enfaldiga tanka är, att gossen icke borde, som nu de fleste göra, sträfva och braka för att få mekanisk färdighet. Hvad skall han med färdighet? ! 1 1 — Jag har haft mera njutning af 2:ne ackorder af honom, än fem fantasier af den moderna skolans författare. Men de måtte vål vara så kloka och låta honom få hålla sig vid den klossiska Musiken, den, som lefver sig lik, oaktadt allt nutidens krimskrams. Äfven spelte han en Owser:ure, Komp. af — honom sjell. — — — — — — — — a —O—-----..s—L—— — —