tets innevånare i allmänhet blifvit för väl känd, att ens i egen väg kunna något uträtta. — OO —— ÄX— Icke lärer Polis-Gevaldigern Adam Brännelius, då han, enligt hvad dess derom till Polis-Kammaren ingifna rapport skall innefattat, sistliden Fredag vandrade genom den så kallade Slottsskogen, hafva föreställt sig, att vara så nära sin förste namnes paradis, som händelsen verkligen ville låta påskina: vid ankomsten till en liten bäck, som romantiskt slingrade sig omkring en låg, af unga björkar beskuggad bergås, ofvanför så kallade Djurgården, påträftade, nemligen, förstnämde Adam en splitter ny — fast icI ke utur Gevaldigerns sida tagen, i gräset liggande Eva, precist så klädd, eller rättare sagdt oklädd, som menniskoslägtets Fru Moder töre siti tall. Gevaldigerns ankomst störde hennes hvila. så att hon, hvars linne och kläder, dem hon hade tvåttat i bäcken och ett godt stycke ifrån sig upplagt till torkning i solen, hastigt sammanlade desse i ett bylte och tog till flykten; och Gevaldigern, enär någon af-visitering, hår, nära nog, hade varit detsamma, som att lugga den skallote. samt misstankan, det Najaden, detta sitt oskyldighets-tillstand oaktadt, möjligen kunde, uti ross eller knopp, innehafva något minne af Necken i bäcken, icke så egentligen borde finna rum. aktade icke nödigt, att förfölja den flyende Nymfen, hvilken han likväl sedermera utspionerat skola hetat EVA Greta Hansson. —RrxX ÄLL — O——— ——