Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 maj 1841, sida 1

———— — — — — MO-— — glädje öfver hrad Du är, och sitt hopp om hvad Du under Ditt lif skall blifva för ett älskadt fosterland. De bedja Dig i denna äreskänk skåda en ren och flärdlös afsigt att uppmuntra Dig till fortfarande i Dina ädie bemödanden och mildra tankan på de vedervärdigheter, hvilka under större brytningar i samhällena och deraf härflytande meningstrider, äro oafskiljeliga från verksamhet för det allmännas väl, samt från nitet att tör folkets bästa afskaffa missbruken, underttycka egennyttan, godtycket och sjelssvåldet. Sveriges Allmoge har väl aldrig saknat mån hvilka med varm känsla, rediga begrepp och enkla seder, i deras ombud-manna-kall, sökt, efter bästa vilja, väårda dess rätt och befordra dess väl. I samma mån tidernas skiften och samhåälls-inrättningarnes skick fordrat olika egenskaper hos dem, hvilka genom sitt anseende och förtroende blifvit BondeStåndets stöd. har den Svenska naturen frambringat sådana: och det utgör men-klighetens tröst, att Försynen visar sig huld i gåtvan af kraftfulla själar, då tiden behöfver dem. Men inskränkt och tillsidösatt, har onekligen Eonde-Standets inflytelse sedan lång tid tillbaka varit. Så långe de lagstyrda samhällenas lifsprincip oflentligheten icke var verksam, så långe mensklighetens skönaste rättsgrund, jemnlikhet inför lägen, icke erkändes: så länge ansvarigheten för offentliga uppdrag inskränktes till blott blidkandet af magten och icke kunde yrkas af nationen; så länge var odalmannens riksdagsvärf vida annat ån hvad det nu blifrit och alltmer blifver. Detta var att dagtinga med de mäktige; att ijena de enskilta interessena för att srammuta en återtjenst ät de allmänna; att blidka de privilegierades växande anspråk för att vinna en eller annan lättnad ät de arbetande klasserna; att utbyta eftergifter för att kunna åberopa menniskorått och menniskovärde. Så har värt årburdrade sett en Mats Pehrsson. en Anders Danielsson, en Nils månsson, kämpa striden för Sveriges allmoge, med de medel som stora naturförmågor erbjudit, och med allt större framgång, i den man Lagarnas helgd och förbättring blifvit ett mål för nationens allmänna uppmärksamhet. Men hvilka hinder hafva ej mött dem ? hvilka ståtestenar hafva ej omringat dem? och hvem mäste ej erkänna deras förtjenster, då man ånun ser Ståndsformens afskråckande svårigheter; de öfrervågande Stånds-intressenas styrka: och besinnar huru litet stöd -nart sagdt ända hiittills, den allmänna opinionen kunnat gifva ät dylika bemödanden som deras. Dock en annan dag randas. Folket har fattat, att det ej är den af makten predikade evigheten, som afhjelper sanhällsbehofeen, aflägsnar förtrycket och afskräcker valdets och listens djershet: det inser. att det är den på lika rättigheter, lika skyldigheter, lika skydd och lika ansvar grundade enigheten i sträfranden för det allmänna bästa, som utgör samhällets styrka och vilkoret för medborgares sällhet. Det står färdigt att yrka afskafsandet af all tillkråktad inflytelse, för att se förtroendet och kärleken och aktningen leda dess angelägenheter och betrygga dess framtid. Det är i en sådan tidpunkt som Svenska folket med innerlig glädje lyfter sin blick på de representanter, hvilka med rastlös verksamhet och upplyst nit arbeta för detta, tidens stora mål — och hyddans son nämner derföre med glädje Hans Jansson. Redlige Broder! Emottag vår försäkran om den aktning och tiligifvenhet vi hysa för Dig. Gå lika flårdfri, lika enhel. lika rättsinnad och orubblig, som du begynt, till det mål, som Sveriges allmoge nu mäste med odelad uppmärksan het och enig kraft söka. Du har med ädle patrioter arbetat för öppnandet af den hapa, sem såkrast leder dit. Fortfar i ditt bemödande. Strid för de, grundsatser som kunna befordra framskridandet ! Oka vår skuld till dig för hvad du redan gjort! Och erinra Dig med tillfreds-tällelse och vänskap de män som med Dig delat denna Riksdage arbeten. Matte glädjen öfver det goda, som BondeStåndets eniga hällning i en och annan del beredt, mildra minnena af mycket, som vi ej förmått att sör folkets bästa ästadkomma, och qväfsa ovehaget af det motstånd, som egenteligen förhindrat det! Måtte ljus och dygd visa sanningens väg! fördomar och förvillelser vika! Och då Du på ålderdomens dagar bjuder frie Svenske Män att atur denna kanna med Dig dricka en skäl för det kåra Sverige och värt aktade brödrarike, prisa då, sjelf lycklig, den folkens mäktiga anda, som hos värdige medborgare ingjuter upplysningens mod, och med hvarje dag försvagar våldets arm och ondskans härjningar. Härefter afsjöngos af fyra valda röster tvenne verser på melodien af den gamla solksangen Bevare Gud vår Kung; men hvari slutrefrängen i stället var: en folkets man, samt ytterligare ännu en annan vers på en annan vacker melodi. Sedan riksdagsmannen Hans Jansson uttryckt sin öfverraskning och tacksamhet för den vackra skänken, och dervid äfven vidrört något om de offentliga an