som måäktigt störtande hvarje hinder vid Schaffhansen, slutligen bortsickrar i sandfält, hotar att förgyttras i sekterismens träsk. Så länge dock ännu en frisk, gudomlig frihetsande fläktar genom menskligheten skall det ej inträffa, utan tvertom, dess starka ström, öfvervinnande alla hinder, äfven lik Rhenen, söka sig en annan väg till hafvet och blifva ett med evighetens ocean, sedan den välsignat, befruktat och lyckliggjort tidens område. (Forts.)