Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 april 1841, sida 1

Men om det så förhaller sig, att andens utveckling ej låter hejda sig, hatt tidens ström ej kan tvingas att gå baklänges?, att cj nägon mensklig klokhet förmår uppfinna något medel, att underkufva den, så långe man ej förmår uppfinna en luftpump. hvarmed man kan uttömma atmosferen, som omgifver jorden och hvari menniskorna lefva och röra sig, så förtjena de i sanning ej någon utomordentlig heder, något öfverdritvet beröm, som hafva afsagt sig allt timligt godt, all huslig trid och lycka, som, i det de kämpa för sanningen, förföljas, såsom förbrytare, de, hvilkas friliet och lif ej äro säkrare, äån att den frågan förnyadt uppkastas vid domstolarne, om de förtjena att himlens sol beskiner dem, eller äro värda att inandas luften. De törtjena, som sagdt är, ej stort beröm. ty, i det de hafva afsagt sig all sjelfvi-khet. hafva de erhållit något annat, som år starkare, kraftigare och rikare, än all den lugna välfärd, som kunde komma på deras del: de hafra erhållit den tasta öfvertygel-en, att de äro andans tjenare. Derför rörer deras personliga välgang och ställning dem ej mer sjelfva, de lefva tör andans utveckling i staten, och fast öfvertygade derom, att alla händelser. alla åtgärder, alla mått och step w.åste tjena till sanningens framgång. höra de på förhand toner af den hymn, som skall ljuda, når sanningen segrat. Derför, då tecken visa sig. som gifva tillkänna att allt skall fullbordas i fred och kärlek, och att striden fritt skall utkämpas med andiga vapen, sä glåda de sig; och när de på allt sätt törföljas, når det göres allt för att tillintetgöra deras borgerliga ställning i samhället, när deras lif blir en strid för lifvet. eller atminstone för deras borgerliga frihet. så glädja de sig och Jubla, såsom martyrerne: ty allting måste tjena dem till det bästa, som frukta sanningen, och antingen de lefva elledö, det. hvarför de hafva lefvat, skall tj gå under; ty de veta, att Ej vanans nötta lexa jemt kan repas upp igen, att det gamla mäste ramla och det nya friska vexa upp utur förstörelsen. Ja, friska, nya krafter strömma hvarje dag in i samfundet; hvarje dag uppslå tusen sinom tusende, som aldrig för hafva skådat dagens ljus, sitt öga; hvarje dag blifva de, vid hvilkas vagga frihetssånger sjöngos. äldre; hvarje dag fattas själarne mer : och mer at det glada mod och den osvikliga kraft, som för några år sedan endast kändes såsom en aning, en saga; hvarje dag tränger frihetsoch J5jelfståndighetskänslan djupare ned i folket — derför, om äfven de falla, som nu kämpa, skall sanningen likafullt segra. Dock Allt hvad kroppsligt år försvinna bör, innan Anden kan fullkomligt segra, hvarje sjelsviskhet till jorden hör, himmelen dess framgång måste vägra. Blott för ljuset, icke för sig sjelf, hvarje ädel. nhvarje storsinnt strider, står en klippa uii tidens elf. segrande, i det han döden lider. Se på Christus, Huss och på SokratSolar uppå evighetens himmel, trotsande de Phariscers hat, ledande, igenom tidens hvimmel. Fast de föllo för de blindas glaf, fast för fanatismens dolk de blödde, stego skönare de ur sin graf, fria ifrån stoft, ånyo födde. Så skall Sanningen för hvarje gäng den förgiftas, bränns, på korset spikas och i grafven lägges, mörk och trang, såsom Evangelium predikas, sen den vältrat stenen från sin graf, för de sina blifvit uppenbarad, tills ej mera finnes någon slaf, och hon höjs mot himmelen förklarad 3 För att verlden, ifrån evig thron, med sin palmbeprydda spira styra, då ej mera jordens vilda son tror att friheten består i yra. Sörj då icke, trogne Sanningsvän! hrar martyr är biott ett trappsteg vorden till den städse nya födelsen utaf Frihetsmorgonen för jorden, Från Red:s Korrespondent. — t2