Jag vil se palmerua Bethlehems dalar och Mamres lund, om hvilken lagen talar. På höga Thabor vill jag en gång stå i heligt solsken, höra stormen gå igenom rymderna på blixtens vingar, som 10) öfver Nazareth och Thiberias svingar, och skära vill jag, höga Nordens son, mitt namn i Cedrarna på Libanon. Men Han, som varder, Han, som var och år, Han, som har sått i rymden sina solar, och måter dagarne med dem, och spolar tidsspolen af, Han vare Eder när! Han, som en gång grundmurade all verlden, och när han murade, då hängde han sitt murarlod på intet och försvann. Tillbedjen, bröder! J. som sanning lärden med mig, o! bedjen för Er Pilgrim, beden, att orm ej stinger foten. sten på heden ej stöter honom, intet vilddjur skår hans lemmar sönder med de giupska tänder, och att ej middags-ol i solens länder förbrånner honom, fredlig vanuringasman. — Jag vet det väl, i Herrans hand är han, men likafullt, J christne bröder, beder, å all sin stig han beder ock för eder. — u Gud, jag tror på, Du, den Gud jag lär, Du sanningens och ljusets ursprungskälla! Gör mina bröder alltid glada här och en gäng i din himmel evigt sälla! Du vare mig, Du vare allom när, till själ och kropp, till ande och lekemen, styrk Du med tro och hopp, led och Seskärma, Amen! Och, såsom A. B. vore nonsens, Mindre misstag hafva vi törbigätt. för att ej synas småaktiga, ehuru egentligen hvarje ord är af vigt, så väl för sakens, som törf:s skuld. Det minsta A. B. Red. kunde göra, vore att härefter lemna ett felfritt aftryck af dessa måsterstycken, och äfven de öfriga svenska tidningarne uppmana vi dertill, på det hela svenska folket komme i tillfälle att njuta dem i sin renhet.