Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 april 1841, sida 1

ting annat. Det är en universal-medicine. som nu så länge och med sådan framgång blifvit använd mot alla anfall, att man icke bör hysa anspråk pa annat från samma häll. — Klart är, att en sådan coup de maitre? icke kan komma från annat än main de maitre. Boken efterlängtas mycket af alla, som änun äro nog meniöse att tro sig få se nagot nytt. Här i hufvndstaden har en mycket nöjsam sensation blifvit väckt genom Alingsås-boernas loyala afsky för den infama Kattan.? Den lilla beskedliga staden har hitintills icke framträdt på den politiska opinions-scenen; och det måste således vara med glad öfverraskning, som stadens vänner förnun mo dess beslut att förtjäna sina sporrar, såsom god stad, mot ett så otäckt kreatur. De goda bladen hafva ännu icke vidrört saken (så vidt jag vet), förr odligen därföre att de, innan de yttra sig, införvänta kontingent från ännu flera orter, för att med ensemble begynna jagten. Det påstås, att deputationer väntas äfven från N. och U. och Jetteryd och Pjetteryd och Wermlands Näs. Men när de hinna samlas alla, då ska väl Kattan vara fast, vill jag hoppas. Man måste tillstå. att vår regering har tanr. IIvilka alldeles oförlikneliga frestare lägger ivke ödet i dess hand! Vid riksdagens början fans ett Domprosteri (Westerås), ett pastorat öfver alit domprosteri (Fellingsbro) samt två ypperliga dom-a or lediga; och nu har uti ett Domprosteri till (Skara), nti en annan af de aldra fetaste betarna inom kyrkan (Tierp) och uti Norrköpings postkontor en lika önsklig ledighet yppat sig. Naturligtvis kan iche komma i fråga art ge bort sådana läckerheter under riksdagen; detta vore högst oklokt. Det vore likasom om man ville kasta på en gång hela sitt rönnbärsförråd åt sparfrarna och såga: jag hoppas, mina herrar Kramsfaglar, att J väl gören mig den åran äfven i morgon, fast bären äro slut. Nej, att visa, se där hvad bär äro skapta till: men en dare ger dem åt nägon annan, än den ban har i näfven! — En bortgifven bit binder blott en foch möjligen icke ens det); men en obortgifven binder ett tjog. När riksdagen är slut, då får man se, hvem som hållit profrot; ty det går icke ändock an att låta samma sysslor sta lediga äfven till nästa riksdag. Herren förser väl offret då också. ; Sjeltve O... skall hafva blifvit frestad med Tierp. Er af de fina prelaterna berättas hafva sagt honom: Sök; t. m. f. tår du det icke. — Nog skulle det blifva stor glädje i höjden. om Ö. .. låte narra sig att söka någon ting; hvad han finge, är en cura posterior. Hvad han med säkerhet finge. vore nöjet att stå komprometterad och misstänkt inför nationen; men pastoratet finge slutligen en annan med lika säkerhet. Så mycket hafva de förståndigare ändtligen lärt sig begripa; men. några narrar finnas ännu, som läta fånga sig med förhoppningar. En annan sökande finnes däremot. som borde hafva god apparance, i fall man dömer efter vänliga bevekekegrander; men äfven där vid lag torde vissa konsiderationer komma i vägen. Minervas celåbre utgifvare säges söka Postmästeriet i Norrköping. Man mäste erkänna, att den vördnadsfulla foten behöfde hvila, och att den icke kan hvila sig i någon Jämpligare ort än den mycket goda staden Norrköping. Vissa hinder torde dock möta: t. ex. 1:o måtte väl nägra Generaler finnas, som äro interesserade af ett så godt brödstycke; 2:o lärer det i fråga varande snbjektet vara nagot besvåradt af maklighet, så att det är fara värdt, att den ymniga tillgången och bekymmersläsheten skulle alldeles bringa till hvila, både den vördnad-fulla foten och den vördnadsfulla handen; och ett sådant Vredenes käril som Minerva, tror man sig icke kanna umbära. Det är visserligen sant, att Minervas styrka numera egentligen bestar uti att upsinna öknamn och glopord och underliga epitheter om de liberala tidningarnas utgifvare och om liberala riksdagamån; men man är på åtskilliga hall ännu icke längre kommen, än att man tror dylikt både vara qrickt och göra veckan. Ergo behöfves Minerva tills vidare, och med Postkontor får det väl således också stå till tills vidare. Utrikes Nyheter. 122 AN TI DITT mn 2L2 —