Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 april 1841, sida 1

Hvilket verldskunnigt storverk, att i nittonde århundradet kunna hafva gifvit den gmla. demokratiska Norden en Pärs-institution, inslickat iden hofvets skötebarn, och med detsamma rangerat Kronan och dem? En ny tid, skulle säkert Sverge då se till möte! Men, tänker man då verkligen ej derpå? är detta allt blott ett hugskott? Det kan nog hända. Men vi få se, om ej någon tänker derpå, då i Adeln och Preste Ståndet, den sörträfkiga tråkammar-bildningen skall på tapeten, och om ej åtminstone en siste Hof-Junkare uppträder, för att göra Svenska folkets representativa sorm till en verklighet. I sanning jag inser, hvarföre icke med lika skäl det ofrälse folket här i landet skulle böra fördrag-amt åhöra ett förslag till nytt privilegieradt och majoriti-eradt Öfverhus, som nationen nödgas läsa ach höra, hurn hvarje steg af dess ombud eller regering till befordrandet af allmänhetens rätt och fördel, motarbetas och hindras af de så kallade korporationer, åt hvilka Staten, i afsigt att gagna det allmänna, fordom tillerkände en del rättigheter, men som numera hvarken uppfylla skyldigheterna, eller förmå utbilda sig efter tidens rigtning och bebof. Da man ser huru de enskilta interessena spjerna emot hvarje, äfven den obetydligaste och på deras bestaende förhållanden säkerligen mera vålgörande an skadligt verkande reform, kan man ej annat ån förundra sig öfver den stora massans tålamod, som sa olideligt länge nödgas afragta att dess rättigheter, menniskans och medborgarens, skola finna skydd emot dessa odrägliga anspråk af de få, hvilka till följd af eröfringarnes allenastyrande princip alltför länge njutit andelar i magten att beskatta och betunga de egentligen arbetande klasserna. Ett ibland de hemödanden i denna väg. som nära nog utvisar samma oförskämdhet som vära större sabriks-egares per fus et nefas gjorde ansträngningar vid riksdagen, är den klagovisa öfver de nya förslagen till llandtverk-ordning, som flera Stockholms handtserks-societeter ingifrit, och som i förrgårs genom en Deputation hos Konungen insinuerades. Det är skada, att ej någon fullständig utredning framlägges, på den nytta som dessa Mästares Gesäller och läregossar med hela allmänheten draga af Societeternas -krå-ordningar m. m.; ty jag är säker, att det då kunde vigas att hundrade till tusende lida, då de obiliiga rättigheter som principvidriga lagar skänka. möjligen gagna en enda. I det Kongl. svaret tycker jag mig emedertid skada mera beräkning och måtta än vi varit vande att finna i de utgjutelser, som Privilegiernas högste representant hittills vid dylika tillfällen ecnat åt fabriksoch verkstadssmåfurstarne. Att detta är en slump, skulle jag ej tro; och är det en följd af rådslag, tillstår jag, att i detta fall liksom i skritvelsen ang. riksdagens fortfarande, jag ser ett erkännande af förnuftets röst: och den år solhets. Om Onsdagens Konselj vet jag ej ånna något, som kan interessera. Man väntar beslut: men det ser vt, som om många betänkligheter hindrade att påyrka dem. Här finnas bestämda anledningar att de 777,000 R:dr som begärdes för Kabinettskassan, och hvilkas betalning Stats-Utskottet ytterligare i går afstyrkt uti vida bestämdare ordalag än vid första urlatandet. icke på längt när vore nog, för de reklamationer som Ännu pågå. Jag torde snart vara i tillfälle utt nämna något närmare härom.