dock skall ansvarat förs dom, men som i det pura devouementets ögon är en dödssynd. År förhållandet sådant, så kan han icke stå väl hos Biet heller; men detta skonar dock i allmänhet Statsrådspersonalen. Skälet, eller rättare skålen, kunde det kanske icke vara omöjligt att utfundera. Minerva är, som man vet, den gamla, verldsliga kamarillans,! Excellentissimi, egen lifoch hustidning, och Biet däremot hufvudsakligen Rererendissimi et aliorium. Nu visar erfarenheten, att två nästan aldrig på en gäng kunnat åtnjuta den högsta gunst och rätt trifvas tillsamman. Oaktadt alla komplimenter och artighetsbetygelser, när parterne träffas, kan man dock taga för tämligen gifvet, att en viss spänning måste råda mellan Biets och Minervas båda skyddshelgon. Så länge spänningen icke mellan dem visar några symptomer, fortfar väl den skenbara vänskapen mellan protegåerna; men om verlden en dag skulle få till liss den stora skandalen af en brytning mellan dem, så vill jag hafva prerenerat, på det Tit. icke måtta blifva allt för mycket körvånads Ännu ett skäl till de båda goda bladens olika upförande mot Statsrådet vill jag söka utveckla. Det är naturligtvis alla gunstlingars intresse och önskan, att den lagliga och ansvariga styrelsen befattar sig så litet, som möjligt, med att styra, utan lemnar detta besvär åt dem, som känna bakrägarna. Men detta iutresse kan möjligen vara mera starkt hos den ene ån hos den andre, t. ex. mera hos den, som ständigt är till hands och ic ke har i det hela någon annan befattning än favoritskapet, men mindre hos den, som icke har tillfälle att jemt ligga vid, som man säger. och hvars verksamhet följaktligen måste inskränkas till ett eller annat specielt mål, som han öuskar genomdrifva. Dessutom bör besinnas, att Reverendissimus har en broder si i det nya Statsrådet; och om än denne broder visst icke är den, som gör krångel eller visar någon sorts upSsStud-ighet mot eho det vara må, icke ens mot sin Expeditionschef, än mindre mot någon ting så heligt, som en kamarilla-styrelse, så får dock en COrps, till hvilken han hörer, icke misshandlas eller utmålas såsom eu så komplett nullitet, som Minerva däraf vill göra. Att vara det tål man nog; men att höra det sågas tål man fasligt ogärna, om man kan slippa; och det må man väl kunna i sin egen Högs ördigste broders tidning. Af tidningarna synes, hvilka bemödanden Ständerne göra, för att beståmma dagen för sitt åtskiljaude. Offentligen tro de ännu på Maj månads slut; men bespörjer man ledamöterna mellan fyra ögon, så våga de mera underkunnige icke utsätta någon tidigare period än midt i sommar. Man har till och med talat om September, såsom den första tid, då trumpeten kan ilåta höra sig, om alla årender skola I vara verkligen afslutade.