Korrespondent-artikel. Stockholm, d. 5 April 1841. Publiciteten och pressen hatas och äfven föraktas — så la taar man atminstone —; men den dock är mägtigare. ån någon skulle tro, om han blott dömer etter anathemerna. Man bör dock rått förstå meningen: hvad pressen direkt yrkar eller rekommenderar, det sker visserligen icke; men den erfarenheten, att det gärna sker ulldeles tvärlom, sätter tidningarna naturligtvis i lika godt tillsälle att verka för de ändamål, de åsyfta. Man påsmar t. ex., att beslut verkligen skulle hafva varit fattadt om återkallelse af propositionen om Kabinettsbristens betalning, men att det blef om intet just derigenom, att en tidning trodde det vara i fråga. Det är en gammal lek, som heter: näår jag ber er hälla, skall ni släppa, och när jag ber er släppa, skall ni hålla Likgiltigt är väl, om ett ord betyder det eller det, blott man vet, hur det skall brukas, för att göra en viss effekt; kan man tara någorlunda såker, att effekten följer, så kan man ock lätt göra sig den mödan att uttala det på ertorderligt vis. Det vore underligt, om icke tidningarne skulle förstå att ropa håll, när de vilja, att vederbörande skola slåppa, och tvärtom; den politiska finten må de väl stå ut med, ehuru ensalldige de än äro. A propos om tidningar! Kan man någorlunda stafva och lägga ihop, icke blott hvad som säges, utan enzgannerligen hvad som icke såges, så skall man varsna en verklig olikhet mellan allenastyrandets båda organer, Biet och Minerva. Denna sednare är en dödsfiende till det nu varande Statsrådet. besynnerligen Hr Fåhreus, möjligen af diverse skål, men hufvud-akligen af två, som hvar man inser: I:o är ban vanbördig, hvilket Minerva lika litet gouterar. som Drottn. Christina; 2:o är han känd såsom liberal i näringsfrågorna. Den i sista tiderna sörsporda. enorma stegringen af bitterheten mot honom tyckes nåstan antyda, att han dessutom måtte hafva försökt nagon ting högst syndigt, t. ex. att skaffa sin röst nagot gehör i regeringsärender, hvilket inför vanligt förstånd icke låter så orimligt, enär han ån