Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1841, sida 1

Kabinetts-kassans skuld S Rådet. Som vi gjort våra läsare särskildt uppmärksam. ma på behandlingen af Kabinetts-Kassans skuld de fyra stånden, anse vi för en skyldighet att göra detsamma med afseende på dess vidare öden och således först på hvad som skett med densamma i Statsrådet. Statsutskottet hade. som man vet, i anledning af Borgareoch Bendeståndens återremiss. för att erhålla ytterligare utveckling af saken, begårt vidstråcktare upplysningar deröfver af regeringen; men se — detta afslog den, emedan de diplomatiska räkenskaperna ej vore af den beskaffenhet, att de tälde offentlighet. Detta afslag var visserligen ej oväntadt; ty man kände temligen väl på förhand, att de äskade upplysningarne endast ytterligare skulle hafva komprometterat vederbörande, dock är det tillika ett ytterligare bevis derpå, och sjelfva denna tystnad är så talande, att ingen tvekan hör uppstå med afseende på förnekande af skuldens betalande af nationen. Detta afslag bevisar tillika en förolämpande brist på förtroende till nationens ombad i allmänhet och till Statsutskottet isynnerhet; ty åra förhandlingarne, som angå kabinettskassans skuld verkligen af den beskaffenhet att de förtjenva och behöfva förhemligande, så borde väl regeringen vara öfvertygad att detta äfven iakttoges af dem, som hafra att vårda nationens heligaste intressen, eller om den ej rent af blygts för hvarje närmare meddelande af saken, så hade den ja åtminstone kunnat meddela den åt hemliga utskottet, och hade dess aktningsvärda majoritet försäkrat ständerna om skuldens nödvändighet och det rättvisa i dess betalande af ständerne, så hade det säkärt äfven heriljats, i trots af dess olagliga tillkomst och otillbörliga förhemligande; men som nu ingenting af allt detta skett, utan man, tvertom söker att hölja saken i allt djupare mörker, ja, t. o. m. talar om diplomatiska räkenskaper!, ett uttryck, som tycks häntyda på någon sorts dubbelt bokhålleri, så få också vederbörande skylla sig sjelfva, om de i stället för vanubbor med penningar få snubbor utan penningar, som en aktad riksdagsman skall hafra uttryckt alternativerna, då han tillfrågades om sakens sannolika utgång. Men ehurn mycket vi missbilliga regeringens handlingssätt i denna sak, och ehuru vi, som sagdt är, på förhand voro öfsertygade, att den ej skule höarken v lja eller kunna lemna några ytterligare upplysningar, samt ära förvissade, att ständerne i förstärkt Statsutskott bekräfta ord. Statsutskottets afslag, kunna vi ej, såsom en och annan af våra medbröder på publicitetens bana, missbilliga Borgare-och Bondeståndens begäran af dessa ytterligare upplysningar; ty 1:o måste de på något sätt tillkännagifva sin obelåtenhet med de meddelade och 2:o hade de allt skål att tro Statsutskottet istånd att äfven utan vidare förfrågan lemna hvad de äskade, då det af Regeringen begärt ej de upplysningar denna skulle vilja och kunna lemna, utan alla handlingar som hörde till denna fråga, hvilken billiga och rättsenliga begäran, som vi nu se, dock ej villfarits då lika litet som nu, ehuru Statsutskottet förfarit så diskret med det lilla, som det fått veta, att det verkligen hade förtjeut att erhålla del af det stora hela; men det var väl alt i dess yttrande att vilja meddela ständerne de ytterligare upplysningarne, finna ett v pskål till deras förnekande. Våra statsmån tyckas ibland komma ihåg en gammal utanläxa ur Macchiavell. Hade de läst den riktigt, så skulle de alltid handla, om ej mer redligt åtminstone mer försigtigt, och derigenom bespara sig den offentliga skandalen; besinnom, utom ifrågavarande sak: skeppshandeln, uppträdena 1838, in. m. m. m. A tats