Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1841, sida 1

k Ett ord om Bankovinsten. Den oväntadt stora vinst bankens rörelse gifvit, har synbarligen något förbryllat de endast, vid besparingen på små summor vana, hjernorna. Man vet ej hvad mad man skall göra med den ofantliga rikedomen, den riktigt bränner en på hjertat, och man vet ej hur fort man skall kunna göra sig af med den ovana, tryckande bördan. Statsutskottet har vid uppgörandet af den extra statsregleringen ordentligt Öst ut millioner, i tanka att låta penningehafvet atergå till sina källor folkets fickor, likasom verldshafvet, genom utdunstningen. återgår till sina källor. Principen kan vara riktig; ty utan fråga äro räntorna, inbetalta till banken, och hvarutaf dess vinst uppkommer, likaväl en beskattning, som beviliningen, hvarför man äfven föreslagit en nedsättning af de ordinarie skatterna. Svårigheten ligger blott deri, att anslagen af bankovinsten bli verkligen klokt ordnade, så att de ej allenast i allmänhet väl användas, utan jemväl, åtminstone till det mesta, till deras fördel, som mest bidragit dertill. Detta torde dock möta lika stora svårigheter, som att fördela skattelindringen så, att äfven denna företrädesvis träffar dem, som offrat på bankens altar. Bäst torde derför vara att, för framtiden, låta folket behålla så mycket som möjligt, för att, i behofvets stund, ha något att dela med sig, och om det. å ena sidan, kan ske genom skattenedsättning och behörig beräkning af spannmåls och andra grundvärden för beskattningen, så låter det sig äfven göra genom nedsättning af bankens räntefot. Denna lindring skulle just träffa de rätta och i oberäknelig mån bidraga till all rörelses, all industris lättande och till följe deraf äfven till förbättrandet af de fattige, de arbetande klassernas tillstånd. Nedsatte riksbanken sin ränta, så måste öftiga banker, laneanstalter och kapitalister göra så med, och hvilka vinstrika följder detta skulle medföra för hela landet, huru mycket det skulle bidraga till den riktiga och billiga fördelningen af vinsten, arbetet och tyngan, ligger för en dag. Vi tro äfven, att en sådan nedsättning vore alldeles enlig med de penninge-tillnangar, värt land erbjuder; ty redan nu måste räntan nedsäåttas under den lagliga af hvarje enskildt, som vill se sina penningar säkert placerade. Oss synes derföre detta oförgripliga förslag förtjena någon uppmärksamhet, och vi rekom4 mendera det isynnerhet åt vällofliga borgareståndet, hvilket isynnerhet torde ha insigt i dessa saker. Öfverhufvud taget är detta stand, i denna stund vigtigare än någonsin. Hela iiksdagens utgang beror i närvarande ögonblick af Borgareståndets beslut: ty Bondståndet år lika säkert för de liberala åsigterna, i de flesta fall, som Adelws och? Presternals majoriteter äro emot dem. Förklarar sig således Borgareständets majoritet åfven för dem, så mäste frågorna komma till förstärkt Statseller Konstitutions-utskott och då är, Gudi låf, deras utgång till den goda sakens framgång, ej osäker. Natte Borgareståndet besinna detta och ej låta enskildt, småaktigt split försvaga förmågan och lemna frestarena spelrum ! Vi uppmana dertill med en sångares ord, uttalade vid en sann patriots urna: