Till Beriktigaren i N:o 35. Som vi, åfven utan att det juridiskt bestämmes, anse det för en publicists moraliska pligt att upptaga försvar mot anfall af meningar och personer, gjorde vi det äfven med Beriktigarens för Grefve Adlersparre, ehuru han ej ens var personligen nåmnd i vår korta parallel mellan Krisen 1809 och IS4I. Vi vilja, enligt Thorild, gerna låta allting gälla, hvad det gälla kan, och dels derför, dels emedan tiden för ögonblicket ej tillät det. läto vi detta lilla försvar för 1809 års mån i allmänhet och Grefve Adlersparre isynnerhet passera, utan alla anmärkningar. Vi hafva öfverhufvud ej ansett det hasta dermed, ja. vi voro t. o. m. i beråkd, att lemna det alldeles åt glömskan; ty beklagligtvis för försvararen och den försvarade kan ej gälla det ringaste mot de fakta som tala deremot hos hvar och en, som i ringaste man reflekterar öfver ställningar och förhållanden då, sedan och nu. Fraser bevisa ingenting för handlingar, som strida, man skulle kunna säga, mot all politisk rättvisa, ty, ånnu en gång, när såg wan, i nyare tid, någonsin allt af fienden inkräktadt öfverlemnadt ät honom? Och vi kunna ej ens gå