Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1841, sida 2

dlts n, n n en ck na an 1ga as I seringen begärt, men Adeln och Preste Ständet derenot baviljat detsamma. I flere delar der behofven, till följd af äldre, med Ständers bifall vidtagne. arbeten icke kunnat nedsättas under hvad Stats Utskottet föreslagit, hafva tre Stånd och nåvon gång alla fyra blifvit enige om de tillstyrkte summorna, men flere anslag komma att blifva föremål för ytterligare jemnkningar, och sannolikt för omröstningar i förstärkt Utskott. Så åro beslutade anslag för An-panuspersedlar till Artilleriet, för Berärings-ÅNanskapeis beklädnad, för Carlsborgs fästning, för Carlskronaoch Carlstens-befästningar, för Bombcanoner, för Båkar och fyrar, för en ny Styrelse af allmänna arbets-företag ; men anslagen för Gevärsfabrikationen, för Vaxholms fästningsbyggnad och för Dockebyggnader i Carlskrona bero af ny votering. Hvad angår anslagen för vatten-communicationer. strömrensningar, canaloch vägarbeten, hammanläggningar, o. 5. v. hafva Ständerne långt ifrån att visa nidskhet, snarare allt för mycket, såsom mig synes. disponerat Nationens allmänna tillgångar för lokala och ofta rätt privata ändamål; ja, det vore i många tall ej omöjligt att arithmetiskt bevis sa, att de anslagna summorna vida öfvergå den nytta, som äfven de derigenom gynnande associationer kunna deraf draga, och att ex kontant ersättning för hvarje landvägen transporterad artikel af den uppgifna varatrausporten på en kanal, skulle aflöpa för ett mindre utlägg af Staten och en större vinst för afsändaren. Men, dessa oegentligheter åsidosatta, kanman på det hela säga. att Ständernas beslut vittna om ett ädelt nit för de produktiva näringarna, för handelns lättnad, och företrädesvis att deras afsigter att uppmuntra större aftappningsoch odlings-företag. äro egnade att befordra stora fördelar för nationens framtid. Skulle man kunna påräkna ett lika allvarligt nit hos regeringen att genom de på henne beroende åtgärder frigöra den inre rörelsen och förvärtsfliten, så borde man med allt skäl kunna vänta, att det nästa semtalet af är icke obetydligt skulle bidraga till nationens ekonomiska förkofran. En liflig känsla af behofvet att rigta uppmärksamheten ät detta håll har åtminstone visat sig hos national-representationen; och utan tvifvel skall associations-andans mäktiga krafter befodra dessa afsigter, om de blott kunna räkna på det skydd och den såkerhet, som en upplyst och utan alla biafsigter öppet handlande Styrelse bäst förmår att egna dem. : Genom de förändringar, som dels redan blifvit beslutade, dels i det förstärkta Utskottet motses, i de till utgilvande föreslagne. Sex millionerna, kan man antaga att likväl omkring en och en half million torde kunna disponeras, antingen till skattenedsåttning eller till de ereditixer som Rikets Ständer äro skyldige att af-ätta för Regeringens utomordentliga behof emellan riksdagarna. Väl skulle denna reserverade summa kunna betydligt ökas genom en välberäknad, anordning på innevarande. och nästföljande års Öfverskotter: och i sådant fall vore Mantals-penningarnes och nägra af de mest ojemnt fördelade Skatters afskaffande det önskvärdaste; men med det ringa stöd som en sådan åtgärd kan påräkna inom vår splittrade Ståndsrepresentation och då regeringen i sin närvarande osäkerhet bäfvar för hvarje minskning i de kära, gamla ordinarie Inkomst-Titlar, torde väl iagenting i sådan syftning stå att uträtta. Troligen blir vål den sednare åtgärden således slutligen den enda som äterstår; ty om ock riksdagen än så mycket uttänjes, lärer det ej lyckas att förmå Ständerna till att ställa mera medel till en styrelses disposition, hvilken icke gör det ringaste steg att uppfylla den skattdragande delens af folket fordringar. Att detta sista omdöme icke år för strängt, det visar sig bäst af beteendet inom den fraction af tidningspressen. som egentligen i detta ögonblick kan sägas uttrycka det gamla systemets, kammarillans och byräkratiens trippel-alliance emot folkviljan och folk-friheten, och hvilken alliance synbarligen uteslutit den sromma nuvarande ministeren, hvilken i sanning synes spela samma ynkliga role i landets angelägenheter, som franska Kabinettet spelat i Orientens. Denna uteslutnings-politik har ännu mycket för sig: den mötes hvarken af en Thiers rustningar eller en Gnizots illparighet. Men hvarje försmådd hjelp blir alltid förvandlad till ett mostånd; och så berättas det, att vu en ryslig tillämnad resignation skall vara å bane inom Rådet. Känslan af dess obehagliga ställning så länge allena-styrandet icke vill uppfatta, att det europeiska begreppet om Ministere omöjligt låter bortblanda sig med de blotta attribntionerna af ett Kungligt Råd, ett Geheime-Råd eller en ledamot af Ryska Senaten, hade längesedan bordt ingifva dem beslutsamhet, att till vilkor för deras embets-verksamhet göra en verklig Minister-styrelse; men de nu varande ledamöterne, icke mägtiga ett sådant steg. lära nn, slutligen, genom saTernas tvång se sig nödsakade att fatta uti en vida underordnad anledning, för att ätminstone i något betrygga deras position eller rättare, tör att få den mera bestämd. Den långe upskjutne frågan om Mynt-enheten lärer vara utsedd till pröfvosten, och det omtalas, att, i fallicke sanction till Ständernas förnyade beslut härom kan utverkas, Sverige förlorar hela sitt inkompletta Stats-Råd. Den na fråga är i sjelf onekligen icke af utomordentlig vigt: jag skulle tro. att sedan de gamla alonge-pernkernas lockar icke mera hölja Konungamantlarna, utan en lätt frisur å la Titus utgör medailleurernas ssörsta vända, kunna dessa stora spemm ta. nan het4nklishet lemma rum för sina