Utrikes Nyheter. ORIENTEN. Företrådestättigheten af ärftligheten, som blifvit Ståthållaren af Egypten tillaggd, kommer icke att skåänka honom någon högre rang eller titel, än den andra Visirer tillkommer; icke eller något anspråk på högre heder, och kommer han att behandlas på lika fot med sina colleger. Bestämmelserna i Min Ilattischerif af Gylhane, äfvensom dei Riket beståndande eller ännu utkommande förvaltningslagar, vidare alla ingångna eller biifvande fördrag med vänskapliga makter, skola likaledes verkställas i Egypten. Alla de utskylder, som denna provins komma att påläggas, skola i Mitt namn uppbäras, och på det Egyptens inbyggare, hvilka utgöra en del af Höga Portens under-åter. under intet förtryek och inga utpressningar må digna, skola tionder och andra afgifter uppbäras efter samma system som inom Rikets öfriga område. En fjerdedel af den summa, som för tullafgifter. tionder och andra afgifter i Egypten inflyter, skall utan afdrag erläggas till Höga Portens skattkammare; de återstående tre fjerdedelarne skola användas till betäckande af uppbördskostnaden, af krigsoch civilförvaltningen, af Ståthållarens underhåll, och af bestridande af den spannmål som årligen skall sändas till de Heliga Städerna Mecca och Medina. Öfvannämnde tribut, som af Ståthållaren i Egypten skall betalas, äfvensom betalningssättet, skola med år 1257 (d. 22 Febr. 1841), på fem års tid, taga sin början; men torde likväl framdeles blifva ordnade på sätt, öfverensstämmande med Egyptens framtida förhållanden och med de nya omständigheterna. Då det tillkommer Min höga Port att ega kunskap om inkomstens årliga belopp och dess uppbördssätt, och då detta äm ne fordrar en Öfveruppsigts-Commission i provincen, så skall detta blifva längre fram närmare stadgadt efter min Kejserliga vilja. Den högst vigtiga regleringen af myntväsendet skall blifva af Min höga Port taställd på ett sått, som icke medgifver nägon afvikelse, såväl efter inre som efter coursvärdet, och skola derföre de guldoch silfvermynt, hvilka den i Mitt namn hädanefter tillåter i Egypten, vara till värde, form och prägel lika dem som hlifva slagne i Kejserliga Myntet i Constantinopel. Emedan Aderton Twsen man i fredstid äro tillräckliga för Egyptens invärtes säkerhet, må detta antal icke öfverskridas; men då Egyptiska krigsmakten, lika såsom de öfriga provincernas, är bestämd till den Höga Portens tjenst, så kan den i krigstid enligt dess förgodtfinnande ökas. Efter det för hela Riket införda nya militairesystemet skola soldaterna, sedan de tjenat i fem är, ersättas af andra, och detta system skall nu äfven gälla för Egypten. Sålunda skola Tjugo Tnsen man af de nu i Egypten tjenstgörande trupparne af sista utskrifningen inträda i den nya tjensten, och Aderton Fusen deraf förblifva i Egypten, men Två Tusen hitsändas för att här tjena ut sin tid. Då en femtedel af dessa tjugo tusen man årligen skall ersättas med andra, så skola årligen i Egypten Fyra Tusen recruter genom lottning, och med allt afseende på mensklighet och opartiskhet, uttagas; af dessa skola 3600 förblifva i Egypten, och 400 hitsändas. De soldater, hvilka i Egypten eller här en gång tjenat ut sin tid, skola ätervända till sina hemorter, och må icke för andra gången inkallas. Skulle än Egyptiska aumeen, i hänseende till tyget. erfordra en annan beklädnad, skola likväl uniformerna, distinctionsteknen och förgerna vid Egyptiska trupparne icke afvika från de öfriga rikstrupparnes. Det samma skall äfven iakttagas med Egyptiska Marinens truppars, sjömäns och soldaters klädedrägter och distinctionsteken, äfvensom med dess skepps flaggor. Utnämningen af officerare till sjös och till lands, till och med lieutenant, skall tillkomma Egyptiska Styrelsen, men deremot den af högre officerare ankomma på Kejserligt välbehag. Framdeles skall Stäthällaren af Egypten icke ega att bygga krigsskepp utan Mitt särskilda tillstånd. — Då tilldelandet af ärftliga förvaltningen af Egypten är beroende af de förenämnda villkoren, så skall, om någon som helst deraf icke uppfylles, påföljden blifva osördröjligt förverkande af denna nådeact. Denna Hattischerif är derföre till Er aflåten, på det J och Era Efterkommande, såsom erkännande af den Kejserliga nåd Jag låter Er vederfaras, egnen Er uppmärksamhet åt det noggranna uppfyllandet af de deri innefattade villkor, för att skydda Egyptens inbyggare mot allt slags våld, sörja för deras säkerhet och välfärd, samt slutligen göra meddelanden åt den Höga Porten rörande de åt Er förvaltning lemnade lands vigtiga angelågenheter. Den 21 DhulHadsche 1256 (13 Febr. 1841).: Ett bref från Berlin af d. 17 Mars förmåler, att helt nyligen då ditkommit underrättelse fran Paris, till hög hand, att nya och stora svärigheter uppstått i Orientaliska frågan. Bland annat uppgifves. att Mehmed Ali ämnar resignera till sin son Ibrahim Paschas förmån: ett beslut, det man anser tillkommet genom ett utländskt inflytande. Under d. 13 skrifves från London, att sedan gårdagen förhoppningarne, som hystes äfven af vål underrättade personer, om en slutaet, hvilken skulle diplomatiskt afgöra Orientaliska saken, åter försvunnit. Allt var på god väg, och Frankrike villigt att med undertekna de 4 Makternas projecterade convention med Turkiet, då nyheten om Hattischerifen och dess puniska villkor ingick till Paris, och föranledde återkallandet af auctorisationen för Franska Charge dAffaires. (Härmed öfverensstämma Morning Posts uppgifter). På samma tid skall äfven Ryska Gesandten, som hittils utan att göra invändningar deltagit i conferencerna, hafva i följd af uva instructioner