—— om Handelns allmänna inslytande och nytta. Under denna rubrik läser man i en Engelsk tidning följande: . Af en stor del af allmånheten, till och med af den så kallade upplysta, betraktas handeln ännu alltjemt -åsom ett vå-ende, hvilket endast tillhör lägre enskildta Interes-et, — år sammansatt af Pund sterling, skilling och pence samt vinst och förlust, och lemnar medel till förvärfvande af förmögenhet, och vinnandle af tillträde till penninge-aristogratien. Sträcka sig idserna ännu något längre. så anses handeln ändock blott såsom medlet till en nations riktande och att omge den med väl stäåndeta deeorationer, samt att sätta den i stånd att spänna khkrigsbågan högre åäån en annan (namon.) Dylika inskränkta asigter fro högst olämpliga vid betraktande af föremålets vigt, och ovärdiga värt land, som har handeln ensamt att tacka för dess, bland alla jordens nationer mest lysande ställning, hvars flagga svajar i alla Zoner, och inom hvars områtle solen aldrig går ned. Tandeln år det kraftigaste af alla verkningsmedel till ledande af menniskoslågtets närvarande och framtida öde och till bedömmande af folkslagens beståmmelse. Riktigheten af denna åsigt skall bekräfta sig, vare sig att vi betrakta handeln såsom ett medel att belrämja fredliga yrken ibland folkslagen — att utvidga de geografiske upptäkterne, samt att utbreda konst, rettenshap och civilisation, eler i utöfvandet af dess omedelbara inflytande på menniskors harakter. seder och tänkesätt. Vi hafva företagit oss att här närmare utveckla allt detta. För det första. Handeln är medlet att befrämja fredliga yrkea ibland folk-lagen. oe Krig, säger en af våra bästa politiska ekonomister, är en stor fiende till handeln, likasom handel till krig. Väl kan krig föråtskilNga handelsgrenar blifva en stark ögonblicklig stiwulns. dock är en sådan altid ohelsosam och onaturlig. AÄfven följer ofelbart derpå städse en reaction af öfverensstämmande stillbet och slapphet. Handeln år en planta, hvilken blott frodas i lugn atmotsfer och i fredens vederqvickande luftdrag: men säkert förtorrkar och dör-ut under krigets stormar och blixtrar. Det är ett anmärkningsvärdt historiskt faktum att, så snart en nation får böjelse för krig, dess välstånd äfven aftager och dess sanna ära försvinner. Såsom ett beris för detta påstående, citera vi nr Carthagos gamla historia. Knappast blef dess storhet förherrligad genom Hannos och Hannibals bedrifter — knappast blef dess folk hänfördt af eröfringsplaner och krigisk äregirighet, då en dödlig kräftskade började sråta på dess kommerciella helsas och välstånds lifsädror.? Samma förhållande visade sig äfven uti Italienzka Republikerna under medeltiden. — Ty Venedigs och Gennas undergång och ruin böra icke så mycket till-krifvas upptäkten af vägen till Ostindien, omkring Goda Hoppsndden, af Vasco de Gama, som andan af den fiendtliga svartsjnkan och batet, hvilken edade och hänförde dem till strider på lif och död.— Bnahanda ledning är äfven orsaken tll förstörandet af Holländarnes handel, och herravälde på hafvet, hrilka på det mest ry-liga sätt missbrukade sin öfvermakt i de Ost-Indiska farvattnen, och befläckade sina handel-annaler med förräderi, grymhet och blodsutgjutelse. Det skulle föra för långt från ämnet, att här vilja undersöka i hvad mån, de båda med Frankrike förda Revolutionskrigen skadat vår handel genom de bördor, de förorsakade vårt land: dock kunna vi icke underlåta aft här anföra tvenne ännu bestående och derpå häntydande facta: man kaste blicken på Frankrike och undersöke hvem. som under närsarande kris der konstituerar fredspartiet. Det är handeln. och de med den-amnema förenade intressen, hyilka, likasom våra, skulle lida i händelse afett krig. Detsamma finna vi i de Förenta Staterne, der Handeln likaledes är böjd för ett fredligt biläggande af den olyckliga gränstvistsfragan och ingalunda ön-kar krig. Fräge vi nu deremof. hvem vi hafva att tacka för den obestridligt största delen af äldre — och nyare tiders geografiska upptäckter. så hafva vi blott ett svar — Handelu.? Hvem besökte först kusterna af Italien, Spanien. Afrika, Gallien och de Brittiska öarne? Det var Pheniciens raska och på deras tid ganska skickliga Sjömåv, och endast Handel dref dem dertill. Det är att anse såsom asejordt, att England först rp Land CA A P.AA. HA. . Allen gonam (d008