falldiga systemet, att till öfverdrift lågt beräkna hvar enda inkomst-titel. samt att ej heldre beräkna dessa högt och låta Riksgälds-Contoret utgifva Obligationer till Stats-Contoret för de tillfälliga brister, som ett eller annat år kunde i Stats-inkomsterna uppstå, sedan Stats Contoret redovisat Öfverskotten å desamma, utpressas ifrån. Nationen omkring en Million mera om året i skatter, än som belhöfdes. Dessa summor ligga räntelösa och utur rörelsen. Derigenom att Banco-vinsten reserveras ifran riksdag till riksdag, samlas åfven på detta sätt ihop ett betyligt belopp af sedelstocken, som, blott till ringa del och under en skygg förvaltning, utgår i penningrörelsen. Saledes finnes, såsom nu till exempel, om man beräknar alla behallningar vid detta årets slut, omkring 9 millioner Rdr Eco indragna, hvilka, utgörande 3 af Myntstocken (prisatbanksedlarne böra ej räkaas dit, oagtadt de visserligen lindra behofvet af rikets mynt och riks-vänkenos sedlar.) vala en hännbar miusking i rörelse-n edlet. Stora interessen förena sig dertöre ow dessa millioners ater utlemnande i rörelsen; och i en tid daå Regeringen ej förstatt tillvinna sig förtroende, utan tvärtom icke visat nagra tillfreds-tällande resultater af de omkring 7 millioner Extra anslag hon uppburit efter år 1830, år det saledes icke underligt, att inom Riks Siånden tankarne rigtas på dessa millioners utlemnan. de till en bop allmänna företag, som visserligen alla hunna vara af mer eller mindre nytta för vissa lokaler, eller för vissa korporationer, bolag, o. s. v. Men hvilka eljest icke utan den noggrannaste sjecielia prötning borde, beviljas och -nart sagdt alldrig, utan att de enskilta brafterna uppetodo vasom de, hvilka egentligen utförde företagen. Vi få ocksa. i nästa ögonblick, se uppfört det löjliga -kadespelet att nära nog alla representanterna, anande det falska i sjelfva atgärden, men interesserade för sin ort eller sina omgifningar, rösta till bitall för de anslag, hvaraf dessa kunna hafva nytta, och till asslag för andra likartade; men mäångden besegras af den opinionen, att penningarne maste återgifvas till folket. Att så ej i sjelfsa verket sker, märka de ej. Olyckligtvis återflyta ej dessa till de källor, hvarifran de utgått; ej till mas an af de arbetande, ej till de i första händerna producerande klasserna; utan de gå hufvudsakligen till de kapital-ägande, de sörut i förlags rörelsen deltagande klasser. Bestodo dessa i allmänket endast af sadana individer, hvilka i en fri associations-anda egde deras egentliga speculativa drifhraft, skulle äfven detta förhallande vara mindre betänkligt, emedan frukterna af söretagen då gingo åter till arbetet; men nu är det icke sa, utan snarare är det privilegierna och agiotaget, som draga sördelarne; och liksom till Nya Trollhätte Bolaget 112 Million ef folkets Skattemedel lomnades i ren present, ser man nu ifrågasättas, att lemna många millioner åt andra dylika bolag, hvaribland t. ex. Strömsholms kanalens allena föreslås till 134 million, och en hop andra få smärre summor; allt nya retmedel att stegra den redan tillräckliga törsten efter andelar af de skattemedel, som productionen och arbetsfliten frambringa. Att man liksäl heldre väljer detta, än att ödabort medlen till det så kallade försvarsverket, hvilket, -adant det nu är beskaffadt, snarare borde kallas förfars-verket, är ej underligt. Men alutet af alltsavinian blir. att de betydliga tillgångar natiehen nu äger. och hvilka klokt fördelade till lån, direkte för produktionen , odlingar, nybyggen, aftaspning-före ag i stort, m. m. kunna atergifva mångdnbblade Kapitaler åt den stora massan, komma att öka de fås rikedom på de mångas bekostnad, samt att ännu mer rubba den af folkökningen och ett hämmande ekonomiskt system redan förut till hög grad olyckliga proportionen innom besolkningen. Dessa missförhållanden, stegrade som de altmer blifva genom åtskilliga andra på monopolie-grunder åunu bestående förhållanden, privatbankernas 16 proc:ts rörelse, fabrikernas 50 proc:ts premier 0. s. v., måste derföre påskyuda äfven hos oss den kris, som falska styrelse-systemer i de flästa af Europas länder gå att framkalla; men kanske är det just detta på-kyndande som här behöfves, för att uphinna de andra vid samma epok ? Under det att dessa och förutnämnde angelägenheter nu af Rikets Ständer och deras Utskott blifvit behandlade. samt debatterna om KabinettsKassans så kallade skuld bordt visa Regeringen beliofvet af att söka återvinna nationens förtroende och ständernas samverkan, har hon icke visat ringaste tecken till verksamhet, som kan sägas gå utom kretsen af de kuranta målen. Innom flottans förvaltning har väl något blitvit gjordt: en ny In-truction för Sjöftörraltningen och en ny Stat för flottan, åro uttärdade på nya året: Men den förra utsisar ingen allvarlig syftning, att bringa den kolletala formen till en ändamålsenlig Öfverensstäm melse med den Ministeriella departemental-formen, somlikräl den nya Giundlags!örändringen åsyftade; och nya LöneStaten vidläder nära nog de samma brister, som den gama: Ofverflöd på Amiraler, CommendeurKaptener och SecundLöjtnanter; otillfred-ställande löner åt de yngre grader; ett befordrings-system grundadt på tour och Nåd, i stället för på tjenstgöring och kamraters förtroende; samt icke ringaste bemödande att inbespara på personalen för att öka rikets materiella tillgångar för en försvarsgren, hvilken likväl så väl bebötde, att de förbättrades. I de andre delar af Stvrelsen höres ingenting af.