Insändt. Känslans instrument firade i förrgår afse en seger, som det sällan har gjort, årminstone inom våra murar. Hi E. DAuberts Concert gafs, för nästan ?) fullt hus, och som man djerft vägar, påstå, till en odelad tillfreds-tällelse. Känslofalla själar af begge könen, instämmen J ej i påståendet, att, där sådana ljufva, liksom himlaifrån komna toner framlockas utur den själslösa strängen, som det skedde hos Concertgifraren, äfven den hand, som för stråken, måste ledas af ett hjerta. som är uppfyldt af samma, om icke större, hänryckning. ån såsom åhörarne sjelfva kände? Och är det icke just denna vördnad, vi hysa för den sanna konstnären, hvilkens talang uti utöfningen är liksom frukten af ett ädelt snillrikt hjerta, denna vördnad, som sätter, med ett mer eller mindie för oss framträdande medvetande, prägeln på vår högre förnöjelse, vi känna under tonernas framdragande ur det själslösa, jordiska instrumentet? iir DAnberts spel, taget i sin helhet, var för den uppmärksamme, uti musikens trollverld invigde, en flägt af en annan verld, som väntar med sina beslägtade serafiska harpoljud en hvar innan korrt. Den ej instämmer häruti torde aldrig rått och fullkomligt hafra försport kårlekens smärta som ej olyckligt uttrycktes uti 3je numret: Der Schmerz der Liebe, Romance af Nicolini, både hvad som rör den talangfulla accompagnerande fortepianisten och sängaren sjelf. Den beledsagande PAnbert stod med sitt instrument, som en klagande, andeton i bakgrunden, och gjorde just genom den anspråkslösa, nästan melankoliska strakföringeu det största intrycket. Mau kan ej afhälla sig, att yttra, det. som det synes Hr D-Åuberts under sin senare konstresa till ett melankoliskt öfvergångna karakter, ej obetydligt inverkat på den stilla andaktfulla hänryckning. hans spel åstadkom. 0nekeligen gjorde sig denna inflytelse gällande i N:r 7: La målancolie pastorale af Prume. Referent hade ej den lyckan, att höra sjelfva Hr Prumes exccutering af sitt eget arbete, men skilnaden emellan Br PAuberts och Compositörens uttöring lär, efter kännares utsago, vara högst obetydlig. Måtte till och med denna obetydliga skilnad innan korrt försvinna. sedan Hr DAubert hunnit sin önskans uppfyllande, att tillegna sig uti Hr Prumes sädernesland och dess hufvudstad, hvad som fyller denna naturliga och förlatliga differens. Mätte han inom vårt Samhälle och isynnerhet bland dem, som han i förrgår hänförde till känslor, så sällan uti denna, på sanna konstnjutningar tomma tid och ort, finna de, till antalet tillräckneliga trofasta vänner, som ätminstone bidrogo till verkställande af denna, på den sanna koustens vägnar, uttalade, mer ån billiga önskan! — Ty Hr DA. är, när man betraktar hans arbete uti sitt kall, äfven på närmare håll, en bland dessa få ädlingar å konstens område, som finna uti sitt instrument allt i allom, d. ä. en ersättning för hvarje annan njutning, lifvet erbjuder; ) Dockj har man berättadt, att inkomstens behållning lär varit nästan under all väntan, Omkring eller nära trehundrade biljetter hade blott sälts. (7)