Den ädle Markis Condorcet, som under Franska revolutionen intog förgift, tör att undvika att falla i händerne på sina bödlar, förtjenar, att i främsta rummet härföre utmärkas. Han är af den tankan, att alla menniskor obestridligen hafva lika stora anspråk på lycka och välständ, likasom på delaktighet i samfundets alla framsteg, eller, om detta icke helt och hållet är görligt. åtminstone på kraftiga skyddsmedel emot de lidanden och försakelser, för hvilka, under närvarande samhälls-skick, hela klasser åro blottetällda. Orsaken till menskliga lidanden ser han hufvudsakligen i folkökningen, och töreslar, till sörekommande och mildring af dessa lidanden, bildandet af tvenne anstalter: Under Statens förvaltning bör bildas en offentlig fond, dels af de arbetande klassernas besparingar och dels af Statskassornes tillskott, till försörjande af sjuka och bräckliga, samt qvinnor och barn, hvilka hafva förlorat sina stöd. En annan anstalt skulle vidare sörja för att kredit-monopolet undandroges de rika och äfven vändes till de fattigare klasserne. Da den första anstalten har till ögonmärke ett direkt understöd. skulle den andra meddela ett indirekt sadant åt de mindre bemedlade. genom tillintetgörande af kapitalisternas hittills för stera öfservigt, hvilka hvarje industrigren hittills varit undergifven. Annu större uppseende än dessa, ur ett ädelt hjerta härslutna förslag, väckte Hertigens af Saint Simons Theorier, hrilken afled är 1825. Han utgick från den förutsättning. att representatif-systemet redan var för gammalt och lika litet, som det absolut-monarkiska, tjenligt att varaktigt grundlägga folkens väl. — Samfundet, menade SaintSimonisterne, borde fastmer bilda en allmän association af krafter, för hvilken blott den verkliga abickligheten borde stå i spetsen. Den dugligaste bekläces med högsta makten, denne ntväljer sina rådgifvarr och på samma sätt utses tjenstemön, fran de högsta till de lägsta beställningar. D)a blott shickligheten här är den ledande principen. så tillkommer äfven hustrun, om hon är mannen öfverläg-en i skicklighet, väldet. Förmögenheten fördelas äfvenledes blott i förbällande till den skicklighet iman eger så att hvar och en endast är att anse såsom den stora associationens tjensteman. Regeringen skulle utgöras af ett råd af Andelga, Indnatri-idkare och Lärda. Ehuruatskilliga talangfulla och rika unga personer med värma bade omfattat den nya saken, så förmadde den likväl icke att, såsom praktiskt overkställbar, slå djupa rötter, och gick, såsom association, formligen under. En af dess talangsulla-te medlemmar var Michael Cheralier, som har skrifvit så gedigna verk öfver Amerika. Carl Fouriers system, som framstod nästan på samma tid, är uppenbarligen bättre beräknadt, och synes Äfren. nymodifieradt, vilja göra mera praktisk lycka, hvilket patagligt har sin grund deriatt han mera skonar den individuella sjelfständigheten och friheten. — Också denne ädle menniskovän, som redan utgifvit ganska många värderade skrifter öfver sitt system, söker menniskoslägtets kommande väl uti jemnandet och försonandet af de -ärshildta materiella intere-sen, hvilka fiendtligt kämpa en ot hvarandra. Enligt honom gifves i samhållet tre Elementer: a) Ämnets Prodnction — Bådmnnet — Uråmnet, b) Ämnets söriidling — Industri e) Konsumtion, af hvilka de tvenne första verka produktift, men det senare förstörande. Då särdena blott kunna bildas genom kapilal. arbete och talang, så skall ock hvar och. en, i sörhållande till sitt bidrag, erhålla en alpassad andel i den uppståcnde vinsten. För att realisera denna idee, indelas Staten i kommuner, alla organiserade på enahanda sätt , hvilkas beskrifning, ingäende i de minsta detaljer, här skulle föra oss mycket för längt. Fouriers ursprungliga idCer, hvilka han sedan år 1508 med stor ihärdighet vidhänger, hafva icke kommit att praktiskt användas, men väl en modification deraf, Hrilken nu väcker stort uppseende i Paris. De flesta sådane philantropiska förslag äro utmärkta, och upplysande i Thcorien, men Stranda, af en dubbel orsak, i utförandet : dels derföre att de helt och hållet tillintetgöra den individuella friheten, dels derföre att, vid en större uttråckning, den punktliga eftertöljden och den noggranna kontrollen af de uppställda Grundsatserna blir reut af omöjlig. — Den första klippan är, genom ofvannämnda nya modification, hvilken hufvudsakligen trädt i verket genom Saint-Simonisterne. lyckligen omseglad, och hitintills tycks man icke hafva stött på den andra. Medlemmarne af såll skapet fortfara att föröka sig fastmer. Hvarje rättskaffens familj blir, utan afseende på förmögenheten, upptagen och erhaller genast en kredit i sållskapets Bok af 500 å 1000 Frank, som utbetalas i ett eget pappersmynt, men familjen måste tillika ge tillkänna hrarmed den vill svggalggtta am Dan