gifter ang. lånetransactionerna,. fordringsegarne. de utomordentliga utgifter som med de lånta medlen blifvit bestridde o. s. v.; men meningarne äro, besynnerligt ; nog, i denna del mycket vacklande, äfven hos män af eljest fast vilja; och om Regeringen inser sin fördel, torde det ej blifva omöjligt för henne, att, genom Utlåtandets bifallande hos Adeln och Preste-Ståudet, samt med tillhjelp af något af de öfriga ståndens betänkligheteter att läta Stats-Utskottet a nyo pröfva målet, begrafva hela det eljest i vära annaler ohörda tilltaget, i en ytterligare fem-årig glömska. Hvad som emedlertid bör nämnas, det är: att den grund hvarpa Utskottet motiverat sitt afstyrkande till anslaget är alldeles rigtig; ty denna säges vara: att frågan ang. uppläningen af medel för Kabinetts-Kassan är under Riks-Rätts pröfning. Detta är blott fallet med en alltför obetydlig del af skulden, eller de s. k. Filenska Obligationerna, för hvilkas ränta och Kapital afbetalning Kassan åtagit sig ansvars förbindelse; och det är at vigt, alt opinionen icke mäste fasta sig vid riks-rättsutslaget, emedan. dels detta icke kan blifra en i regel för förhållandet med de öfriga skulderna, dels, som man väl ser, är beroende af en embetsmanna-peronal, af hvilken söga sjelfständighet är att vänta. Da man hör de ständiga ufrop, som i dessa dagar ljudit i öronen om Statens värdighet och om nödvändigheten: att betala en så, utan alla lagliga former och efter all anledning utan verkliga behof, tillkommen skuld, mäste man fraga, om ej en gäng regeringen ock borde finna sig skyldig att iaktaga Statens värdighet, att möta med förtroende folkets representanter, att handlla öppet och redligt med dess skattemedel, att anse National-representationen såsom en Statsmagt, hvilken alldrig af Grundlagarne erkänts underordnad Konungamakten utan jemngod med denna, och som derföre borde behandlas på ett helt annatsätt, än den länge blifvit det. Ett förändradt handlingssätt å regeringens sida är det minsta man i detta ögonblick synes kunna fordra. Ingenting i verlden borde kunna afhålla Svenska nationens Ombud, att genom den strängaste undersökning leda sig till källan för alla dessa sinanciella oodningar och grundlagsbrott, om ej de uppriktigaste och amplaste koncessioner för nationens länge yttrade, billiga och vålbetänkta fordringar. Men jag säger ej för mycket, om jag yttrar den tro, att den nuvarande Regeringen icke en gäng har reda på hvari dessa bestå. I afton halles en öfrerläggning i Bonde-Ständets sessionsrum ang. den vigtiga fragan om Folk-Skolorna, hrari ledamöter af alla Stand deltaga. Assigten dermed är att söka förena tankarna om några hufvudfrågor, vid hvilka Bonde-Standet synes hafra grundade betänkligheter. Utskottet har rigtigt gjort Skolornas inrättande till en pligt för alla församlingars menigheter; men för att kunna genomföra det ifrån vissa hall eftersträfvade systemet, att hela folkundervisningen skulle komma under Domkapitlens och Presterskapets styrelse, har det föreslagit, att alla äfven en-kilta Skol-Stiftelser skola. ställas i ett ovilkorligt lydnadsförhållande; att Lårare-Seminarier skola inrättas, hvarifrån allena lärare framdeles skulle tagas; att Lärarne skulle bafra löner och pensioner; att skolgång blef en otränviklig pligt och betalningen en utmätningsgild fordran; m. m. hvilket allt delgör hela folkundervisningen till ett slags träng-anstalt och dels gifver den en embetsnatur, hvilken måste snarare motverka än befordra det enskilta deltagandet och folkets allmänna frivilliga och innerliga benägenhet, att efter råd och tillgäng samt hopp om ungdomens förmåga förskaffa den nödig och nyttig kunskap. Man väntar sig, att ett enklare, på större frihet för indisiden och mindre magt hos presterskapet grundadt förslag skall knnna genomdrifvas, medelst denna öfverlåganing. Det vore väl, men jag befarar, att de händer, som nu skola verkstålla äfven det bästa förslag, icke åro nog rena att lyckligt vidröra någon af värt samhälles stora angelägenheter, hvilket åter synes mig vara vilkoret för framtida nytta. Jag ser således i dessa bemödanden den goda viljan, men befarar att verkningarne deraf blifra ringa. Lyckligt vore, om jag ej spådde sannt. Tränne utländska poster saknades ånnu kl. 524 eft., m. så att vi sakna allt utländskt nytt. Vintern har varit alldeles ovanligt stark och jemn, ända tills i dag. då mildare väderlek inträftat. En eldsväda på Norrmalm, vid Drottninggatan, utbröt middagstiden, men dämpades genast så att blott ett litet uthus afbrann. I öfrigt har ingenting af vigt här tilldragit sig. 3 JE — —