Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1841, sida 1

TA , Utrikes Nyheter. SPANIEN... , . Madrid, den 17 Januari. I går hafva hufrudmännen för de bada fractionerne af Exalterade Partiet haft en förberedande sammankomst, för att före ena sig om uppsättningen af listorhe på candidater, qem de vilja recommendera åt Valmännen. Disenssionen var mycket varm; då man icke kunde vid detta första möte blifva ense, blef ej heller något bestämdt beslut sattadt. Correspondancen sran Vittoria ingifver farhågor för den uppretade sinnesstämning, som bland Baskiska Provincernas befolkning uppkommit, i följd af Regentskapets sednaste åtgärder. — Detsamma skrifves fran Bilbao; trappar ankomma dit ock inqvarteras hos invånarne. ORIENTENSednare än till den 5 Jannari saknas underråttelser från Constantinopel. De mest motsägande versioner rörande Portens beslut i Egyptiska srågan circulera, och man är i mycken oro om utgången af tvisten. Några räkna med visshet på, att Mehmed Ali fullkomligt gifver efter; andra befara, att alla de restrictioner, hvarmed han hotas, kunna bringa honom till förtviflade steg. såsom kanske att sjelf bränna upp bade sin egen flotta och den Turkiska, och att sjelf draga sig tillbaka till det inre landet af Bgypten. Märkvärdigt är, att det just är Engelska Ambassaden i Constantinopel som yttrar dessa farhågor och allijemnt tror på nya svårigheter, medan de öfrige Represehtabterna endast vänta sig önskliga resultat. — Från Berlin beråitas, att Reschiäå Pascha i noten, i anledning af Menmed Alis underkastelse, förklarat det Porter, endast af consideration för de Allierade?, låter näd gå framför rätt. ; i Öfrer Triest meddelas ett bref från Alexandria af d. 7 Jan., hvilket skildrar Mehmed Ali såsom hopplös, och försäkrar att han, inseende att alla utvägar att återvinna sin förra bättre ställning åro stängda, beslutit att, utan att begära minsta concession, oinskränkt underkasta sig de honom från Constantinopel tillkommande hefaliningär. Allgemeine Zeitung har ett bref från London af d. 17 Jan. höoarnti commenteras de förhoppningar ett från Donan dateratlt bref uttryckt. att nåmligen, då Egyptiska frågan är att anse såsom ordnad och tractaten i Unkiar Skelessi är upphäfven, en för alla tillfredsställande lösning af Orientaliska angelägenheterna förestår, i hvilket afseende de nya confereneerna komma att. såsom det låter sig förutse, åter öppnas i London. Londonska artiken yttrar i anledning häåras: Den, som det tyckes, eljest väl underrättade Öfvertyska Tidningens Core respondent totde hafra förhastat sig i slutet af sitt bref, emedan han deruti gör icke mändre än tre mer eller mindre felaktiga förutsättningar. Intet tvifvel återstår, att på sednare tiden ju olika åsigter blifvit af de fyra allierade Makterna framställda rörande den större eller ringare del, som bör beviljas Frankrike uti bestämmandet af Orientaliska förhållandena, samt rörande det sätt på hvilket man bör vinna öfverensstämmelse med den sistnämnda Makten. Först och främst är just punkten angående conferencerna stridig, nämligen, oafgjordt buruvida denhäa väg, eller den vanliga diplomatiska skall väljas: man kan till och med påstå, att Conserencen. eller äfven en Congress, har den mindre sannolikheten för sig. — Vidare kan Egyptiska saken icke anses för slutad, ty ärftlighetsfrågan är just i denna stund föremål för de rigtigaste discu-sioner; och i åsigterha härutaf råder ingen mindre skiljaktighet (den stiger från det stränga och consequenta förfarande, Porten skulle vilja se iakttaget mot Paschan, steg för steg ända till oinskränkta ärftligheten) än i åsigterna rörande Conferencerna; afgörandet at desamma utan undantag står ännu att afhida. — Slutligen år att anmärka, det tractaten i Unkiar Skelessi med rätta visserligen betraktas såsom upphäfren. — men att det hvilket, genom tractaten af d. 15 Juli, äfvensom genom några sednare förhandlingar mellan Cabinetten i St. James och St. Petersburg, kommit i dess ställe; tyckes vara så obestämdt, att förhandlingarne om förhållandet med Thraciska Sunden komma att utgöra ett af de rvigtigaste föremålen för framdeles betraktelser och underhandlingar; — ja utt just denna punkt uttryckligen och på ett af alla Makter erkändt sätt anföres såsom en sådan hvilken, utan Frankrikes medverkan, hvarken bör eller kan afgöras. i BELGIEN. Det bekräftar sig, att ExKonungen Wilhelm af Holland vill afstå från sina personliga anspråk mor Belgien, dem han hittils så hårdnackadt kar yrka. De utgöra nära 15 millionet Gyllen, dem Belgien allld U;14 ÖamkEdan tät illa änitta denna faräran