Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1841, sida 3

Replik på en insänd artikel i förra Numret. Om endast aldern och ett nångårigt innehafvande af en ordinarie Tjenst utgjorde i åttstocken för en Embetsmans duglighet, så kunde det visserligen vara en förmätenhet, (tykenhet? mäåste vara pöbelspråk ty det finnes ej i nagon ordbok) att anse en yngre Vikarins passande till en högre befattning, Men likasom Gustaf Wasa, Gustaf Adolf II och Napoleon af hela verlden anses som store Män, upplyftade al sina ungdoms bragder till efterverldens beundran i minnets tempel; äfvenså visar alla tiders Historie, att unge Män, begäfvade med utmärkta egenskaper, uträttat mera än bedagade, helst om dessa, upphöjde af konventionelle förhallanden af Naturen icke blifvit utrustade med utmärktare anlag, eller om de fått dem, icke tillräckligen utbildat dem. Utom arbetsförmåga och arbetslust. tva oumbörliga ting tör en högre verkningskrets, beror dock, vid de flesta befattnivgar i samhället icke allt på skickheheten. Så kan, t. ex en Domare vara en nilmänneligen erkänd skicklig Jurist, men, känd som mutkorfsom illfundig och vrångvis, anses som en skamfläck på den plats der han sitter och endast gagna på det sätt. att han, qvarblifvande der han är, utgör ett varningstecken att bätre pröfva och välja en annan gång. En sådan Domare, behäftad med egen moralisk villa, är dock minst istånd att värdera de dygder, som han sjelf saknar, men hvilka, ehvar de finnas, barken kunna gåckas och kompromitteras genom deras offentliga uttalande, eller af ilskan, som af snikenhet eller andra nedriga motiver söker nedsudda och ifrågasätta förtjensten hos andra, utan afseende derpå, att de antingen med heder och utmärkelse grånat Statens tjenst, eller med rastlös ifver gå samma må till; mötes. — RARE